Friskare träd i framtidens skog
Rotröta är den svåraste och ekonomiskt mest belastande svampskadan på gran. Törskate är en svampskada som drabbar tallskog i framför allt norra Sverige. Motståndskraft mot såväl rotröta som törskate har visat sig vara genetiskt kontrollerad, vilket i sin tur möjliggör att ta fram plantmaterial med ökad motståndskraft. I Nordamerika har man sedan 50 år framgångsrikt arbetat med att förbättra ett antal inhemska trädarters motståndskraft mot rostsvampar. År 2022 genomförde representanter för Skogforsk, SLU, Skogsstyrelsen och branschen en studieresa till North Carolina och Oregon i USA. Inspirerade av de nordamerikanska resultaten från de uppbyggda testcentren (screening center) lyftes behovet av ett svenskt nationellt screeningcenter för rotröta och törskate. Ett sådant screeningcenter kan även utgöra en beredskapsbas för att testa andra och nya skadesvampar.
Bifogad rapport utgör ett faktaunderlag inför en potentiell investering i genetisk screening för motståndskraft mot rotröta hos gran och törskatesvamp hos tall. Rapporten beskriver kunskapsläget om möjligheterna att förbättra resistensen, samt en beräkning där kostnader och tillväxtförluster ställs mot den förväntade vinsten av mer resistent plantmaterial i relation till kostnaden för att bygga och driva ett screeningcenter.
Inspiration från Nordamerika
I Nordamerika har screening mot skadliga rostsvampar förekommit i över 50 år. I North Carolina testas plantor för mottaglighet mot fusiform rust och i Oregon mot white pine blister rust. Screeningen har varit framgångsrik och lett till en halverad mottaglighet för fusiform rust hos förädlade tallar (loblolly pine). Beräkningar av lönsamheten kom fram till att varje investerad dollar har gett ett mervärde på 5–20 dollar i form av friskare skogar.
Screening av motståndskraft mot rostsvampar har pågått i över 50 år i både North Carolina och Oregon. Screeningen har bidragit till att det förädlade materialet har högre resistens mot fusiform rust. Till vänster odlas ekplantor (mellanvärd för fusiform rust), vilka inokuleras med rostsvampens sporer. Till höger visas ett transportband där tallplantor inokuleras genom besprutning med en sporsuspension. Foton: Torgny Persson.
Ett svenskt screeningcenter
Den svenska förädlingen bygger på urvalsförädling, och resultat från fältförsök är den viktigaste komponenten. Fältförsök har många fördelar men de riskerar att missa de skadegörare som uppträder lokalt och mer slumpmässigt i tid och rum. Resistens mot såväl rotröta som törskate kan dock undersökas med screening av testplantor, och resultaten kan användas i både det operativa förädlingsarbetet och för särplockning och genetisk gallring i fröplantager. Beräkning av genetiska vinster för resistens mot rotröta och törskate visar att det på sikt är rimligt att kunna halvera mottagligheten för skadorna genom urvalsförädling.
Ett förslag har tagits fram till ett screeningcenter för rotröta och törskate med placering på Skogforsks station i Sävar, Västerbotten. En fördel med en sådan placering av en infrastruktur för screening och resistenstestning är att det på fältstationen redan finns en uppbyggd infrastruktur med kunnig odlingspersonal och erfarenhet av att samla in och hantera stora mängder data. Placeringen skulle också innebära en samlokalisering med förädlingsverksamheten och underlätta samordningen med det operativa förädlingsarbetet.
Utöver att inkludera rotröta och törskate i urvalsförädlingen bidrar screeningcentret med en resurs för att testa och undersöka nya skadegörare som kan förväntas öka med ett förändrat klimat. Den stora mängden mätdata, tillsammans med insamlade fältresultat från avkommeförsök, ger också ett stabilt underlag för utveckling av molekylärgenetiska urvalsmetoder, till exempel genomisk selektion. Storskaliga kontrollerade testmetoder kan också utnyttjas i framtida forskningsprojekt kring den genetiska basen för resistens mot skadegörare.
Idéskiss till screeningcenter för testning av resistens mot rotröta och törskate. Illustration: Gösta Lindwall.
Kostnaden för den fysiska anläggningen, som ska inrymma växthus, klimatkammare, lab, frysrum och apparatur uppskattas till cirka 30 miljoner kronor. Den årliga kostnaden för personal och drift uppskattas till 5 miljoner kronor. I inledningsskedet krävs också extra investeringar i metodutveckling och iordningställande av mark för frilandsodling.
Rotröta
Rotröta är den ekonomiskt största skadegöraren på gran i Sverige. Cirka 15 procent av alla granar i gallrings- och slutavverkningsskog i Sverige upp till norrlandskusten har röta i stubbskäret.
- En beräkning av rotrötans kostnader i hela landet kom fram till att värdet av kvalitetsnedsättning i slutavverkning med gran var minst 458 miljoner kronor per år. Till det kommer en förlust av tillväxtnedsättning på 301 miljoner kronor, totalt minst 759 miljoner kronor per år.
- Flera studier har visat på en stor genetisk variation i mottaglighet för röta vilket möjliggör förädling för mer rötresistent gran.
- För rotröta finns redan etablerade metoder för att snabbtesta unga plantor (screening) för rötresistens genom att vedbitar med mycel av rotticka appliceras på stammar av granplantorna. Efter 3–6 veckor kan rötans spridning läsas av och användas för att skatta avelsvärdet för rötresistens. Dessa metoder kan redan idag tillämpas i större skala givet att lämplig infrastruktur byggs.
- Varje procents minskad andel rötade träd ger en besparing i virkesvärde och rotnetto på 51 miljoner kronor per år. En halvering av andelen rötangrepp till 7,5 procent skulle medföra en besparing på 380 miljoner kronor per år.
Femton procent av alla granar i slutavverkningsskogen uppvisar rotröta i stubbskäret. Foto: Mats Hannerz.
Från vänster: Mycel i petriskål, den nedre med träpluggar för inokulering. Granplanta förberedd för fixering av träplugg samt planta med träplugg. Avläsning av röttillväxt och längd på missfärgning av barken. Till höger visas stamtrissorna som läses av för röttillväxt (överst) och avläsningen av missfärgning i barken (nederst). Bilder från Malin Elfstrand.
Törskate
Törskatesvampen har alltid funnits i Sverige men de senaste decennierna har skador på ungskog i norra Sverige blivit särskilt uppmärksammade.
- Skogforsks inventeringar visar att 87 procent av de talldominerade ungskogarna i Norrbotten och 60 procent i Västerbotten har träd med skada av törskate. I Norrbotten har ungefär 15 procent av ungskogarna mer än 10 procent skadade tallar.
- Törskatesvampen gynnas av ett varmare klimat och högre nederbörd under sommaren. Med klimatförändringarna befaras problemen med törskate öka.
- Liksom rotröta uppvisar törskateangrepp på tall en genetisk variation. Arvbarheten uppmätt i angripna fältförsök visar på en heritabilitet på 0,4. Genetisk korrelation mellan angreppsnivå, tillväxt och vitalitet har inte kunnat påvisas. Genetisk utgallring av mindre resistenta familjer har utförts i tre norrländska tallfröplantager, och de förväntade resultaten i form av lägre andel skador har bekräftats i demonstrationsförsök.
- Screeningmetoder för törskate av både den värdväxlande och den icke värdväxlande formen är under utveckling. Tester pågår även för att försöka förkorta väntetiden från inokulering till avläsning med hjälp av genetiska markörer.
- En beräkning av törskateskadornas totala kostnader i ett nationellt perspektiv är inte möjlig att göra med dagens kunskapsnivå. Här behövs betydligt mer data om angreppens omfattning och påverkan på tillväxt och mortalitet, oavsett så medför skadorna stora kostnader både i form av nedsatt tillväxt och ökad dödlighet.
Törskateangreppen identifieras lättast när de orangea sporerna syns på försommaren. Däremellan kan det vara lätt att missa dem. Foton: Henrik Svennerstam.
Vi granskar och publicerar din kommentar så snart som möjligt.