Hur många planterade plantor försvinner?

Död planterad tallplanta som börjats bryta ned.

Bild: Jonas Öhlund, Skogforsk

Döda och försvunna plantor ett till två år efter plantering förklarar inte varför så många plantor saknas på hyggena.

Hur många av de planterade plantorna dör, försvinner och blir omöjliga att hitta igen vid inventeringar redan efter den första vegetationsperioden? Det var den huvudsakliga frågeställningen i ett projekt där 40 000 positionsbestämda planterad tall- och granplantor analyserades. Resultaten har direkta kopplingar till projektet Föryngringskollen där döda och försvunna plantor diskuteras som en möjlig förklaring till de låga plantantal som registrerats i inventeringar utförda 2022 och 2023.

Låga plantantal i Föryngringskollen initierade projektet

Sedan början av 2022 driver Skogforsk projektet Föryngringskollen. Projektet är ett femårigt samverkansprojekt mellan Skogforsk och åtta skogsföretag/skogsägarföreningar. Målet är att öka förståelsen för de orsakssamband som ligger bakom den tidiga plantdöden hos planterade tall- och granplantor. Under projektets fem år utförs omfattande årliga inventeringar i slumpmässigt utvalda planteringar hos de medverkande skogsföretagen.

Ett överraskande resultat från de två första årens inventeringar var låga registrerade plantantal framför allt i Norrland och Svealand. Det genomsnittliga plantantalet varierade mellan 1 200 och 1 400 plantor per hektar mot det förväntade 2 000–2 100 plantor per hektar (Föryngringskollen, första årets resultat 2023, Föryngringskollen, andra årets resultat 2024).

Med anledning av resultaten har en diskussion uppstått om det finns risk för att planterade plantor som dött kort efter planteringen har hunnit försvinna till dess att Föryngringskollens inventering utförs på hösten efter den första tillväxtsäsongen. Detta skulle i så fall kunna vara en delförklaring till de låga uppmätta plantantalen vilket skulle påverka vilka åtgärder som bör sättas in för att förbättra situationen.

Mer än 40 000 analyserade plantor

För att ta reda på om de planterade plantorna hunnit dö och försvinna under den första tillväxtsäsongen analyserades tidigare insamlade data från tre försök/källor med totalt 40 000 GPS-positionerade planterade tall- och granplantor. Resultatet visar att den totala andelen saknade plantor i hela materialet var låg en vegetationsperiod efter plantering, den varierade mellan 1,9 och 3,0 procent. Även efter två vegetationsperioder var andelen saknade plantor förhållandevis låg, som högst 6,1 procent. Resultaten visade också att enskilda bestånd kan sticka ut och uppvisa höga andelar saknade plantor redan efter den första vegetationsperioden. Underlaget i denna studie ger dock ingen förklaring till de bakomliggande orsakerna till varför vissa bestånd uppvisar dessa skillnader. Sammantaget visar resultaten att de låga plantantal som registrerats i Föryngringskollen endast till en mindre del kan förklaras av att plantor hinner dö och försvinna mellan plantering och inventeringstillfället efter en tillväxtsäsong.

Läs fördjupning

Datakällor & metod

Det största dataunderlaget kom från det så kallade BETT-försöket (Betets Effekter för Tallens Tillväxt) som drivs i Skogforsk regi sedan 2012. Syftet med BETT-försöket är främst att studera viltbetets långsiktiga effekter på produktionsskogens tillväxt och kvalitet. Försöket anlades mellan 2012 och 2014 och finns replikerat på 21 lokaler, fördelade på sju inventeringsområden från Västerbotten i norr till Småland i söder. Totalt ingår mer än 25 000 plantor i försöken.

Utöver BETT-försöket nyttjades också information från företaget SCA:s föryngringsuppföljningar i norra Sverige som utfördes årligen 1998 till 2003 (drygt 7 000 plantor) samt uppföljningar genomförda av södra och Skogssällskapet i södra Sverige åren 2016 till 2018 (drygt 8 600 plantor).

Gemensamt för de tre beskrivna datakällorna var att plantorna GPS-positionerades i samband med plantering och att de sedan har mätts efter varje tillväxtsäsong. Vid inmätningarna har saknade plantor ingått som en kategori.

Låg andel saknade plantor med vissa undantag

BETT-försöken

Efter en vegetationsperiod var andelen saknade plantor i BETT-försöket i genomsnitt 3,0 procent för tall och 2,3 procent för gran. Andelen döda plantor var 6,9 procent för tall och 5,0 procent för gran (Figur 1A). Efter två vegetationsperioder hade andelen saknade plantor ökat till 6,1 procent för tall och 5,3 procent för gran (Figur 1B). Statistiska jämförelser mellan trädslagen påvisade signifikant fler saknade tallplantor jämfört med granplantor (p=0,004) efter den första vegetationsperioden.

Figur 1. Sammanslagna proportioner levande, döda och sakande gran- och tallplantor i BETT-försöket en (A) respektive två (B) vegetationsperioder efter plantering.

Även om den genomsnittliga andelen saknade plantor var låg i BETT-försöket efter den första vegetationsperioden var variationen mellan enskilda bestånd stor där vissa bestånd stack ut med en hög andel saknade plantor (Figur 2). Ett av dessa bestånd var Kloten i Örebro/Västmanland där andelen saknade gran- och tallplantor var 23 procent respektive 11 procent. Ett annat bestånd var Tammeråsen 3 i Dalarna där närmare 15 procent av tallplantorna registrerades som saknade efter den första vegetationsperioden.

Figur 2. Ackumulerad proportion saknade gran-och tallplantor uppdelat per bestånd i BETT-försöket en till tre vegetationsperioder efter plantering.

Planteringsuppföljningar i norra Sverige

I likhet med BETT-försöket var andelen saknade plantor efter en vegetationsperiod i planteringsuppföljningarna i norra Sverige låg, ca 2 procent för både tall- och granplantorna, medan andelen döda plantor varierade mellan 4,7 och 10,6 procent (Figur 3). Inga signifikanta skillnader kunde registreras mellan trädslagen eller mellan planttyperna JackPot och PowerPot för någon av vitalitetsklasserna.

Figur 3. Fördelning av vitalitetsklasser hos gran- och tallplantor i det norra datamaterialet en vegetationsperiod efter plantering.

Planteringsuppföljningar i södra Sverige

Plantuppföljningarna för södra Sverige skilde sig från de norra genom att den första fullständiga inventeringen utfördes först efter två vegetationsperioder. Denna längre tidsperiod från plantering fram till första inventering kan vara en orsak till att en högre andel döda tall- (11,6 %) och granplantor (17,4 %) registrerades jämfört med det norra datasetet (Figur 3). Däremot återfanns endast 0,6 - 1,1 procent saknade gran- respektive tallplantor vilket var lägre än i det norra datasetet.