logga
Bild: Petter Öhrn, Skogforsk
Vid vinteravverkning av granbarkborredödade träd blir de flesta granbarkborrarna kvar i skogen samtidigt som en av deras naturliga fiender följer med träden ut.

Granbarkborren (Ips typographus) har under de senaste åren orsakat stora skador i Europa. Avverkningar av dödade träd görs till stor del under vintern.

En flerårig studie visar att vid vinteravverkning av granbarkborredödade träd blir de flesta granbarkborrarna kvar i skogen och kan angripa nya träd på våren. Detta gäller särskilt vid avverkning i plusgrader vilket är vanligt i stora delar av Europa inklusive södra Sverige. Då är barken tinad och lossnar lätt från trädet vid avverkningen. Studien visar att granbarkborrarna överlever vintern i den avfallna barken som blir kvar i skogen. Den visar också att vinteravverkningar drabbar en av granbarkborrens vanligaste fiender, styltflugor, proportionellt sett hårdare än granbarkborrarna. Tidigare studier har visat att styltflugor (Medetera spp.) kan reducera förökningen av granbarkborrar betydligt (Så gynnas granbarkborrens fiender). Så om det rör sig om små angrepp och låga virkesvärden bör avverkning under vintern undvikas.

Mer kunskap behövs dock om hur viktig relationen mellan antal granbarkborrar och antal styltflugor är för skadeutvecklingen.

Läs fördjupning

Avverkning av barkborredödade träd en vanlig bekämpningsmetod i världen 

Barkborreutbrott kan orsaka stora skador i barrskogar på norra halvklotet genom att träd dödas över stora områden. Att avverka angripna träd och transportera ut dem ur skogen är den vanligaste bekämpningsmetoden i både Europa och Nordamerika. Trots detta finns det få utvärderingar av hur effektivt detta är för att minska antalet barkborrar. Det finns också en risk att avverkning missgynnar barkborrarnas naturliga fiender och här har det hittills saknats undersökningar. 

Många träd avverkas på vintern 

Granbarkborren (Ips typographus), är den barkborreart som dödar mest skog i Europa och skadorna har ökat kraftigt de senaste åren. En stor del av avverkningarna av barkborreangripna träd sker vintertid.

I Norden övervintrar granbarkborrar antingen i barken på dödade träd eller i marken nedanför. Eftersom man vid avverkning på vintern inte kommer åt de som övervintrar i marken är det viktigt att veta hur stor denna andel är.

Vinteravverkning av angripna träd kan också påverka naturliga fiender till granbarkborren, särskilt larver av styltflugor (Medetera spp.), som övervintrar i de dödade träden. Till skillnad mot många andra fiender till granbarkborren lämnar inte styltflugorna trädet innan vintern så hela den nya generationen finns i barken på de granbarkborredödade träden.

Mer än hälften av granbarkborrarna lämnar träden före vintern... 

I en del av studien räknades levande granbarkborrar av den nya generationen som fanns kvar i träden på vintern och jämfördes med det med det totala antalet granbarkborrar som utvecklats i träden. I medeltal fanns mindre än hälften av granbarkborrarna kvar i barken på de dödade träden inom nuvarande utbrottsområde (stora delar av Götaland och Svealand). Detta är ny kunskap eftersom det har saknats data på andelen övervintrande granbarkborrar i bark för stora delar av detta område. Studien omfattade även områden i norra Värmland samt Jämtland och där övervintrade en betydligt lägre andel i barken. Den lägre andelen i norr är sannolikt en anpassning till de kallare vintrarna i norr där barkborrarna riskerar att frysa ihjäl om de inte lämnar träden och gräver ner sig i marken. Antalet granbarkborrar som lämnat träden uppskattades genom att räkna kläckhål i barken. Provtagningen gjordes under två olika vintrar och på träd från 15 olika delområden (ca 15 träd per område) från söder till norr.

 …men variationen är stor 

I studien jämfördes även andra faktorers påverkan på granbarkborrarnas val av övervintringsplats. De granar som hade störst andel granbarkborrar kvar i barken var granar med tjock bark, granar som stod en bit in i skogen (ej i hyggeskanter) och granar som fortfarande hade en del gröna barr (blivit angripna sent på säsongen).

Den viktigaste variabeln var barktjocklek som delvis berodde på trädens ålder – ju äldre träd desto tjockare bark. Men skillnaden i medelvärden i andelen övervintrande granbarkborrar mellan olika trädkategorier var ganska liten och variationen stor. Det innebär i praktiken, för att kunna oskadliggöra så många granbarkborrar som möjligt, att det är viktigare att det finns mycket bark kvar på träden vid avverkningstillfället än exakt hur stor andel som övervintrar där.

I genomsnitt skalas hälften av barken av vid vinteravverkningen

I en annan del av studien uppskattades mängden bark som lossnade från granbarkborredödade träd vid avverkning med skördare (sex platser under två vintrar studerades). I genomsnitt lossnade 50 procent av barken under avverkningarna. Mer bark lossnade vid avverkning av träd med tinad bark (medelvärde 61 %) än vid upparbetning av träd med frusen bark (medelvärde 37 %).  

Både  granbarkborrar och styltflugor överlever i den avskalade barken

Överlevnaden för granbarkborre och styltflugor fram till våren i avskalad bark som låg på marken var hög, mer än 70 procent. Följaktligen var den relativa minskningen av både granbarkborre och styltflugor, lägre för träd som avverkats med tinad än med frusen bark. Den genomsnittliga minskningen av styltflugor vid vinteravverkning av granbarkborredödade träd var större än den för granbarkborren, 49 procent jämfört med 29 procent. Orsaken till detta var främst att alla styltflugor stannar i trädet under vintern medan de flesta granbarkborrar lämnar trädet innan vintern (se Figur 1) 

imagegehns.png

Figur 1. Beräknad minskning av andelen granbarkborrar och styltflugor vid avverkning av 424 angripna träd. Alla punkter ligger över linjen y= x som anger lika reduktion av granbarkborrar och styltflugor. I genomsnitt var minskningen av styltflugor 1.7 gånger större än minskningen av granbarkborrar.

 

Resultaten från studien är publicerad i tidskriften Forest Ecology and Management. 

Nr 13-2024    Publicerad 2024-02-21 11:11

Kommentarer
Det finns ännu inga kommentarer på denna sida. Var först med att ge en kommmenter.
Kommentera
Skicka in
Kommentarer granskas innan publicering
Tack för din kommentar!
Vi granskar och publicerar din kommentar så snart som möjligt.
Tyvärr lyckades vi inte spara din kommentar. Var god bekräfta att du inte är en robot!
Författare
Jan-Olov Weslien
Tidigare anställd
Olle Rosenberg
Seniorforskare
Petter Öhrn
Forskare
Martin Schroeder
Institutionen för ekologi, SLU