Konsekvenser för ekonomi och produktion vid avbruten konvertering från likåldrig till olikåldrig skog

För att lyckas med en övergång till kontinuitetskogsbruk finns det därför ett stort behov av kunskap om konvertering av likåldrig skog till kontinuitetsskogsbruk. Under boreala förhållanden har kontinuitetsskogsbruk framför allt förknippats med fullskiktade granskogar där blädning är det mest vedertagna skötselkonceptet. Blädningsskogen är fullskiktad med träd i alla dimensionsklasser. Uttaget som görs bland de grövre träden och det sker en kontinuerlig inväxning från lägre skikt. Tidigare studier tyder på att en övergång från likåldrig till olikåldrig fullskiktad skog kan spänna över flera decennier. Skogens struktur formas dels genom urvalet vid uttag, dels genom inväxning underifrån. Om inväxningen är otillräcklig eller uteblir äventyras omställningen. Bristen på forskningsbaserad kunskap leder ofta till adaptiva skötselinsatser vid konvertering. Risken för misslyckande bör därför beaktas. För den enskilde markägaren är det därför viktigt med underlag för att bedöma konsekvenserna av en avbruten konvertering.  

I denna studie undersöktes effekten på produktion och ekonomi för olika scenarier där konvertering påbörjas i likåldriga granbestånd för att senare överges genom slutavverkning. Målet för konverteringen var att uppnå en så kallad omvänd J-kurva som kännetecknar en blädningsskog i balans. Det innebär en dimensionsfördelning med många små träd och ett minskande stamantal med ökande dimension. 

Studien bygger på simuleringar som i huvudsak utfördes i planeringsverktyget Heureka. Som underlag för studien gjordes 2018 en inventering av 24 ungskogar fördelade på kluster som representerar norra, mellersta och södra Sverige. Samtliga bestånd föryngrades efter avverkning utförd 2009–2013 med planterad gran. Vid inventeringen särskildes planterade träd från naturlig föryngring. Samma bestånd utgjorde utgångsläget för samtliga testade scenarier. Som referens till scenarier med konvertering simulerades ett konventionellt trakthyggesskogsbruk (BAU) med en röjning följt av två gallringar och slutavverkning. För scenarier med omställning till kontinuitetsskogsbruk utgjorde röjning, förstagallring och andragallring beslutspunkter för att påbörja en konvertering (Figur 1).  Omställning vid röjningstidpunkten simulerades genom olika uttag inriktade på att öka dimensionsspridningen. Det gjordes dels genom att eftersträva en jämn fördelning över alla dimensionsklasser (”uniform”), dels genom att röja fram en stamfördelning där stamantalet avtar med ökande diameter ("blädning") (Figur 1). Tillståndet efter röjning utgjorde indata till Heureka. I Heureka simulerades konvertering genom en övergång från konventionella uttag till upprepade selektiva uttag inriktade på grövre träd för att efterlikna blädningshuggningar. Två olika styrkor på uttaget simulerades för dessa huggningar. I det ena fallet tillämpades en grundyta efter uttag som låg 25 % under nivån i konventionella gallringsmallar (”medium”). I det andra fallet var grundytan efter uttag 40 % lägre än gallringsmallarna (”stark”).

Figur 1. Schematisk bild över de olika scenarier som testades för omföring från trakthyggesbruk (BAU) till blädningsskog. Omföringen påbörjades antingen vid röjning, första gallring eller andra gallring. Vid ”uniform” röjning eftersträvades lika stamantal för alla dimensionsklasser. Vid röjning enligt ”blädning” eftersträvades en fördelning där stamantalet avtar med ökande dimension. Beslut om avbruten omföring togs då skogen uppnått slutavverkningsmogen ålder.

I studien ingick även olika scenarier för tidpunkten då konverteringen övergavs för att sedan följas av en slutavverkning:

1. Blädningshuggningar upphörde när beståndet uppnått lägsta tillåtna slutavverkningsålder (LSÅ) och slutavverkningtidpunkt valdes så att markvärdet maximerades.
2. Enligt alternativ 1 men blädningshuggningar upphörde 20 år efter att åldern enligt LSÅ uppnåtts
3. Slutavverkningstidpunkt identisk med BAU med återkommande blädningshuggningar fram till slutavverkning. För BAU valdes den slutavverkningstidpunkt som maximerade markvärdet.

Eftersom de olika scenarierna innebar skillnader i slutavverkningstidpunkt jämfördes markvärdet i den ekonomiska analysen. Vid beräkning av markvärdet förutsattes att scenarier med konvertering övergick till trakthyggesskogsbruk med gran efter slutavverkning.

Vid tidpunkten för slutavverkning hade en tydlig omvänd J-kurva inte uppnåtts för något scenario. Tidigt initierad konvertering gav störst förskjutning av stamantalet mot klenare dimensioner, i enlighet med den målbild som satts upp för dimensionsfördelningen (Figur 2). Effekten av röjningsmetod var liten. Trädens fördelning över stamdiameter visade två tydliga toppar; en för det ursprungligt planterade beståndet och en för inväxning som uppkommit under den simulerade tidsperioden.

Figur 2. Diameterfördelning vid tidpunkten för slutavverkning för scenarier där konverteringen påbörjats vid röjning, första eller andra gallring. Svart stapel är diameterfördelningen för trakthyggesbruk (BAU). Diameterklasserna utgörs av kvartiler för diameterfördelningen med de 25 % klenaste träden i D1 och de 25 grövsta träden i D4. Staplarna är medel för alla bestånd inom respektive landsdel.

Scenarier med omställning till kontinuitetsskogsbruk resulterade i lägre medeltillväxt för stamvolymen fram till slutavverkning jämfört med BAU. Tidig konvertering och kraftiga uttag i samband med blädningshuggningar bidrog båda till sänkt medelproduktion.

Markvärdet minskade med tidigare omställning och ju större uttag som gjordes vid blädningshuggningar (Figur 3). Att eftersträva en förskjutning av stamantalet mot klenare dimensioner redan vid röjning (”blädning”) gav större sänkning av markvärdet än uniform röjning.

Tidpunkten för slutavverkning av bestånd där konvertering påbörjats hade endast liten påverkan på produktion och markvärde.

Figur 3. Markvärde vid avbruten omföring i relation till trakthyggesskogsbruk (BAU, 100 %). Staplarna avser medeltal för ytor i norra, mellersta och södra Sverige. Två olika styrkor för uttag i samband med omföringshuggningar testades; medium och starkt där målområdet för grundyta efter uttag var 25 respektive 40 % lägre jämfört med Skogsstyrelsen gallringsmallar. Beräkningarna är gjorda med en kalkylränta på två procent.

Sammanfattningsvis pekar studien på att en påbörjad och sedan avbruten omställning till kontinuitetsskogsbruk kan leda till lägre produktion och lägre ekonomisk avkastning jämfört med fortsatt trakthyggesbruk. Baserat på resultaten verkar det inte motiverat att redan i röjningsfasen eftersträva en omvänd J-kurva. Studien tyder på att konvertering kan initieras under gallringsfasen utan betydande ekonomiska risker vid ett eventuellt avbrott och återgång till trakthyggesbruk.

Det bör beaktas att studien bygger på simuleringar av skogens utveckling. Det finns ett behov av att utvärdera befintliga modeller mot mätdata från verkliga omföringsbestånd och att utveckla nya som är anpassade till fullskiktad olikåldrig skog. Eftersom simuleringen begränsades till en normal omloppstid bedömdes modellerna beskriva det ursprungliga beståndet utveckling väl. Större osäkerhet gällde för inväxning och skador (vind och snö), något som bör följas upp i framtida studier.