Metoder för åldersbestämning av betesskador på tall

Detta är en sammanfattning av studien, läs den fullständiga rapporten här.

Det är viktigt att vid inventering av betesskador orsakade av klövvilt på tall kunna skilja mellan bete som har skett på sommaren och vintern. Dels inryms viss information om fodertillgång och konkurrenssituation mellan olika klövviltsarter i huruvida tallar huvudsakligen betas vintertid eller om omfattande bete också sker sommartid. Dels är det viktigt ur förvaltningsperspektiv att kunna avgöra vilka skador som är gjorda under senaste året eftersom det, i jämförelse med resultat från tidigare år, ger indikationer på om skadorna minskar eller ökar.

Så gjordes studien

För att kartlägga hur tallars responser på bete vid olika tidpunkter under ett år ser ut vid en bestämd tidpunkt för ”avläsning” är det lämpligt att göra experiment med simulerat bete genom klippning. Detta eftersom skadetillfället då är helt känt. En studie har genomförts på uppdrag av Skogsstyrelsen med syftet att simulera klövviltsbete på tall vid olika tidpunkter under ett år samt dokumentera tallarnas responser och för inventerare användbara bedömningskriterier för korrekt åldersbestämning av betesskador vid tidpunkt för Äbin (den nationella viltskadeinventeringen i Sverige).

Tallar i nio bestånd, uppdelade mellan Västerbotten, Gävleborg och Östergötland, klipptes vid sju tillfällen under en 12-månadersperiod. Två behandlingar ingick i experimentet:

1. Klippning av toppskott.
2. Klippning av toppskott och samtliga sidoskott i översta grenvarvet.

Ett sista återbesök för utvärdering och dokumentation gjordes i april, maj och juni följande år, med andra ord ungefär vid den tidpunkt då Äbin utförs i respektive landsdel.

Resultat och slutsatser

För korrekt klassificering av ”gammal skada” ska inte utseendet på det klippta skottet bedömas i första hand, utan i stället ska dess ålder räknas fram med ledning av andra skott på samma tall. Tall har ett symmetriskt växtsätt som ger goda möjligheter till korrekt distinktion mellan gammal skada och skada som skett under senaste året (även kallad årsskada i Äbin).

Årsskadorna ”sommarskada” och ”vinterskada” bestäms för senaste årets tillväxt och den viktigaste skillnaden mellan dem är att tallar som klipptes under juni och juli månad hann ”skjuta om” samma sommar och uppvisade därmed småskott på de klippta skotten vid återbesöket följande vår. Det gällde dock inte klippning i augusti och senare, vilket inte resulterade i ”omskjutning”, och liknade därmed mer ”vinterskada”. ”Vinterskada” kännetecknas av en färsk, ljus klippyta med klar, ofta kletig kåddroppe, medan klippytan efter sen ”sommarskada” oftast är torkad vid tidpunkten för Äbin.

Tre bedömningsnycklar

Utifrån resultaten kan kriterier för att korrekt bedöma skador som "gammal skada”, "sommarskada” eller "vinterskada” – klassificeringar som används i Äbin – identifieras.

Åldersbestämning av skada kan göras genom att:

1. räkna fram åldern på det betade skottet med ledning av obetade skott eller grenar på samma träd
2. titta efter om det betade skottet har hunnit skjuta småskott
3. bedöma åldern på bettytan med härledning av kådans utseende och eventuell avsmalning eller övervallning vid bettstället på skottet.

Identifierade svårigheter av relevans för Äbin gäller framför allt svårt betade tallar där det första alternativet som nämns ovan ibland inte fungerar.