Nya terminalsystem för robusta försörjningskedjor av skogsbränsle

Bioenergi i form av skogliga restprodukter har en central roll för Sveriges och EUs försörjningstrygghet och klimatomställning. Enligt de senaste skogliga konsekvensanalyserna (SKA22) finns potential att öka uttaget av grot från föryngringsavverkningar från dagens cirka 9 TWh till 24 TWh per år, även med hänsyn till ekologiska restriktioner. Huvuddelen av potentialen återfinns i Norrland. Men att växla upp och återetablera grotverksamheten i Norrland tar tid, på grund av osäkerheter och begränsad lönsamhet. En osäkerhet kopplad till leveranser av grot är tillgängligheten till vältorna i skogen under vintern och höga snöröjningskostnader.

Koncept med tillfälliga och permanenta terminaler

För att minimera risken för materialinlåsning när efterfrågan är som störst kan groten transporteras till en terminal, antingen direkt efter avverkningen (grön grot) eller efter hyggeslagring (brun grot). På terminalen kan groten torkas, sönderdelas och transporteras till energikunden utifrån leveransavtal och behov.

Skogforsk har tittat på om nya system av tillfälliga och permanenta terminaler kan leda till ökad flexibilitet i försörjningskedjan. I studien presenterades ett koncept bestående av tillfälliga terminaler och en permanent järnvägsterminal. Med tillfällig terminal menas en mindre yta för lagring och sönderdelning, placerad bredvid en allmän väg. Exempel på dessa ytor (som oftast är mindre än 1 ha), kan vara nedlagda grustäkter eller industriområden utan behov för investeringar i infrastruktur eller permanent maskinpark, och som kan läggas ner ”igen” när behovet upphör. Som exempel på järnvägsterminal valdes den nybyggda Hogdalterminalen (mellan Ytterhogdal och Överhogdal i Härjedalen), som är ansluten till Inlandsbanan och öppen för alla aktörer i branschen.

Grotpotentialen beräknades till drygt 100 000 ton torrsubstans (TS) per år inom en radie av 55 km fågelväg runt Hogdalterminalen. Det motsvarar cirka 0,5 TWh per år eller fyra tågset med grotflis i veckan. 

Koncept på terminalnätverk med sju tillfälliga terminaler och en permanent järnvägsterminal för vidaretransport till energikund.

Dyrare, men robust och flexibelt

Resultaten visade att kostnaden vid användning av tillfälliga terminaler bredvid allmän väg i kombination med Hogdalterminalen, var mellan 4 och 10 procent högre, om 15 till 26 procent av den årliga flisvolymen skulle levereras via tillfälliga terminaler. Den högre kostnaden var en följd av den extra omlastningen som oundvikligen sker med grotbilen för att transportera groten från skogen till de tillfälliga terminalerna.

Merkostnaden kan betraktas som en försäkring för att säkerställa leveranserna under högsäsong och vid störningar på grund av väder, haverier eller annan typ av händelser. Den kan potentiellt kompenseras av den utökade flexibiliteten vid planeringen av grotverksamheten, robusthet av försörjningskedjan, och ökad tillgänglighet på lagringsytor och maskinresurser vid järnvägsterminalen.

Placeringen är avgörande

Studien visade också att förutsättningarna för placering av nya terminaler kan skilja sig markant inom samma geografiska område och därför kan ”rätt” placering vara avgörande för hela försörjningskedjan. Som stöd till beslut och för att kunna jämföra mellan olika alternativ, kan nya verktyg behövas för att hantera flera mål och hitta ”den bästa” platsen för nya terminaler eller industrianläggningar.

Lådagram över transportsträckan (enkel väg) som går via skogsbilväg, från grotvälta vid väg i skogen till tillfälliga terminaler. Medianen representeras med ett streck genom lådan och medelvärdet med ett kryss.

Denna studie har finansierats av Anna och Nils Håkanssons Stiftelse.