Skogsbilvägar – en utmaning för skogsbruket. Fem fel som slarvar bort dina vägpengar

Skogsbilvägar är en central del av skogsbrukets infrastruktur, men deras underhåll har länge varit eftersatt. Skogsstyrelsens nya nulägesbeskrivning, där Skogforsks vägspecialist Dan Lindström bidragit, visar att det krävs stora insatser för att säkerställa hållbar vägstandard.

Att hålla en skogsbilväg i gott skick kostar ungefär 10 000 kronor per kilometer och år. Detta inkluderar årliga röjnings- och hyvlingsarbeten samt regelbunden grusning och dikesrensning. Tyvärr är det få som budgeterar för detta idag, vilket leder till sämre framkomlighet, högre transportkostnader och långsiktigt större utgifter.

Ett positivt initiativ är branschens satsning på att klassificera vägar efter deras standard och framkomlighet. Detta ger bättre överblick och kan skapa incitament för skogsägare att investera i underhåll, exempelvis genom att koppla virkespriser till vägarnas kvalitet.

Framtidens skogsbruk kräver fungerande vägar. Genom ökat samarbete och långsiktiga investeringar kan branschen möta utmaningarna och skapa hållbara lösningar för både skogsägare och näringen i stort.

Fem fel som slarvar bort dina vägpengar

1. Vägen är byggd med en för liten grävmaskin som inte klarar större stenar, vilket medfört att vägen är krokig. Det ger större slitage och långsam körning. Större stenar intill vägen bäddar för ineffektiv buskröjning.

2. Bygget är underfinansierat, framför allt är gruslagret alldeles för tunt. Det är produktionssidans privilegium att tvingas köra sönder vägar om man måste ha fram råvara, men det blir mycket värre och dyrare skador om man inte gjort rätt från början.

3. Nyss tog man ut grot här. Skotaren har kört i vägkanten och raserat diket och klämt sönder en trumma. Många förare har via maskinförarutbildningarna lärt sig att maskinen ska köra på kanten om man måste upp på vägen. Detta för att undvika spår av banden i hjulspåren – men om maskinen nödvändigtvis måste köras med band på väg ska den framföras mitt på vägen, eftersom det är det den är konstruerad för.

4. Uppe på vägen har skotarbanden klöst upp finjordsrikt material som blandats med det tunna gruslagret. Det sänker bärigheten ytterligare och uppblandningen permanentas då väghyveln dyker upp.

5. Allt detta har gjorts under den blötaste perioden på året, med massiva regnmängder. Längre vägsträckor är sönderkörda, eftersom vägar med denna tillgänglighetsklass bara håller vid tjäle (inträffar sällan i Uppland) eller vid mycket torra förhållanden.