Skogsskötselsystemens påverkan på kolinlagring

Att förstå hur kollagring i skogsekosystem påverkas av skogsskötsel har länge varit ett viktigt forskningsområde. I boken "Continuous Cover Forestry in Boreal Nordic Countries" (Hyggesfritt skogsbruk i boreala nordiska länder), som forskare från Skogforsk varit med och bidragit till, finns ett avsnitt som sammanfattar befintlig kunskap om kolinlagring i boreala skogar idag. 

Nedan följer en sammanfattning av innehållet.

Vad händer med skogens kolbalans vid hyggesfritt skogsbruk?

Skogarna har stor förmåga att lagra kol, både i träden och i marken, något som kan bidra till att motverka klimatförändringen. Genom skogsbruk påverkas dessa kolförråd, samtidigt som träden kan användas till att skapa förnybara produkter som kan ersätta mer fossilintensiva material. Hur skogen sköts spelar stor roll både för hur mycket kol den kan lagra och vilka produkter som går att ta ut av den.

Det uttrycks ofta en förhoppning om att hyggesfritt skogsbruk, där man inte avverkar större områden utan plockar enstaka träd eller gör små luckor, kan öka skogens kolupptag. En anledning är att hyggesfasen undviks i detta skogsbruk. Under denna fas minskar fotosyntesen kraftigt, eller kan helt upphöra, samtidigt som koldioxid fortsätter att frigöras vid nedbrytning av kol i marken. Dessutom blir det vid avverkning en extra puls av koldioxid från nedbrytning av de extra mängder med dött material, som hyggesrester, rötter och svamphyfer, som då tillförs. Det leder till stora kolförluster innan den nya skogen vuxit upp och åter tar upp mer koldioxid än den avger. Eftersom denna skog kan hållas tät med stor bladyta kan det då ge ett mycket stort upptag av koldioxid.

Vid hyggesfritt skogsbruk, däremot, behöver skogen hållas glesare för att nya träd ska kunna växa upp, vilket gör att hela koldioxidupptaget inte kan utnyttjas fullt ut. Detta innebär att hyggesfritt skogsbruk sannolikt inte når samma toppar i kolupptag som under trakthyggesbruk, men också att kolförlusterna under hyggesfasen undviks. Skogen blir alltså en jämnare kolsänka över tid, men det ger ingen garanti för att den varken är en större eller mindre ackumulerad kolsänka för en längre tidshorisont som räcker över en omloppstid.

Hyggesfritt skogsbruk och trakthyggesbruk i landskapsperspektiv

Om man jämför hyggesfritt skogsbruk och trakthyggesbruk över ett helt landskap där skogar av olika åldrar är jämnt fördelade, blir skillnaderna i kolupptag och koldioxidutsläpp mindre i båda fallen. Frågan är då vilket system som kan binda mest kol och vara den starkaste kolsänkan?

Forskningen har ännu inga tydliga svar. Det finns bara en fältstudie på detta med resultat som skulle kunna tillämpas på ett landskapsperspektiv eller en hel omloppstid. Den visar att kolinbindningen i ekosystemet är något lägre vid hyggesfritt skogsbruk och att markens kolförråd inte påverkades signifikant. De få modellstudier som finns ger varierande resultat beroende på vilka antaganden och tids- och rumsperspektiv som använts. Det behövs fler studier, särskilt i fält, för att kunna få säkrare svar.

Torvmarker – ett särskilt fall

Det är också viktigt att förstå att skogsskötsel kan påverka olika typer av skog på olika sätt. Torvmarkerna har stora mängder kol i marken och är särskilt känsliga för ändringar i grundvattennivån. När grundvattennivån är låg får luftens syre tillgång till kolet i marken, vilket påskyndar nedbrytningen och ökar utsläppen av koldioxid. Grundvattennivån påverkar även utsläpp av metan och lustgas – två växthusgaser som är mycket starkare än koldioxid.

Grundvattennivån är dessutom viktig för plantornas etablering och trädens tillväxt. För att förbättra dessa förutsättningar har torvmarker ofta dikats. Även om nydikning inte är tillåten längre, kan grundvattennivån fortfarande regleras genom att underhålla befintliga diken.

Mängden träd påverkar också grundvattennivån, eftersom träden fungerar som ”pumpar” som suger upp vatten. Vid kalhuggning, då många träd tas bort, stiger grundvattennivån ofta så högt att det kan behövas skyddsdikning för att etablera ett nytt bestånd. Med hyggesfritt skogsbruk, där fler träd hela tiden finns kvar, minskar behovet av att underhålla diken, eftersom de kvarvarande träden fortsätter att ”pumpa” vatten.