Stor potential att förbättra förvaltning och byggnation av enskilda vägar

Rapporten är en nulägesbeskrivning av enskilda vägar med inriktning på skogsbrukets transporter (Rapport 2023–18, Skogsstyrelsen). Den har tagits fram i samverkan med ett flertal skogs- och utbildningsorganisationer och pekar på flera förbättringsområden:

• De enskilda vägarna är procentuellt av stor omfattning och är nödvändiga för att upprätthålla en fungerande infrastruktur för varor och tjänster samt för persontransporter, särskilt på landsbygden. För denna viktiga del av Sveriges infrastruktur finns ingen ansvarig myndighet och merparten av kostnaderna som är förenade med väghållning i det enskilda vägnätet, som drift, underhåll och upprustning, bekostas av vägens ägare och delägare. Ett stort samhällsansvar vilar alltså på de enskilda väghållarna.
• Förståelsen för skogsbilvägnätets betydelse är generellt låg inom skogsbruket och utbildningsnivån inom vägbyggnation och väghållning är ofta bristfällig. Vid förvaltning av gemensamhetsanläggningar, som många gånger sker ideellt, finns dessutom kunskapsbrister inom juridik och föreningsteknik. Vidare är merparten av sakkunniga inom anläggning och förvaltning av enskilda vägar, på alla nivåer, i dag i övre medelåldern: från de som förvaltar vägar, till skogliga utbildningar, anställda inom skogsföretag samt yrkesförare och maskinförare. Den bristande förståelsen och kunskapen påverkar de olika aktörernas strategiska beslut, både i närtid och för framtiden. Det påverkar också beslut på myndigheter och i samfällighetsföreningar.
• Sett till antalet anmälningar till Skogsstyrelsen om samråd bedöms nybyggnation av skogsbilvägar ha ökat under senare år. Orsaken till att nya vägar anläggs är att öka åtkomsten till skogsmark och för att minska kostnaden för terrängtransport. Nybyggnation sker oftast på egen mark utan samarbete med grannfastigheter. Det kan innebära att flera skogsbilvägar anläggs trots att en väg hade räckt om samverkan hade skett. Anläggning av skogsbilvägar innebär att skogsmark tas ur produktion, vilket drabbar både den enskilda markägaren och samhället i stort. Dessutom minskar möjligheterna till optimal vägdragning om den begränsas till en fastighet.
• De pågående klimatförändringarna ger effekter på skogsbilvägnätet genom längre regnperioder, kortare perioder med tjäle och ibland svår torka. Effekterna medför sönderkörda vägar i samband med virkestransporter vid felaktiga tidpunkter, sett till virkets tillgänglighet. Stora regnmängder och vattenflöden orsakar också skador på vägar och anordningar för avrinning, vilket ger ökade kostnader.
• Skogsbilvägar har betydande påverkan på naturmiljön genom dess fysiska konstruktion i landskapet. De kan också bidra till fragmentering av skogslandskapet och i vissa fall skapa barriärer om vattenöverfarter anläggs felaktigt. I vissa fall kan även vägens diken medföra avvattning av den intilliggande skogsmarken samt transport av slam till naturliga vattendrag. Slam har en negativ påverkan på vattenlevande organismer.
• Det saknas metoder för avvägningar mellan för- och nackdelar med nybyggnation kontra drift och underhåll av befintliga skogsbilvägar. Dels för skogsbruket, dels med hänsyn tagen till rennäringen.

Unik rapport

Rapporten är unik på så vis att något motsvarande, inom ämnet skogsbrukets transporter och skogsbilvägar, inte har gjorts sedan rapporten Vägplan 90: Skogsvägnätets tillstånd och standard 1990 samt behov av utbyggnad och förbättring (Meddelande ISSN 0283-4413).

I och med att det gått drygt trettio år sedan ämnet genomlystes senast har förstås förutsättningarna ändrats radikalt. Timmerbilarnas totalvikt har ökat från 56 ton 1990 till dagens 64 ton på BK1-vägar och 74 ton på BK4-vägar. Vidare avskaffades Skogsstyrelsens bidrag till skogsägare för nybyggnation av skogsbilvägar 1992 och ett år senare fick Sverige en ny skogsvårdslag. Dessutom innebar Sveriges medlemskap i EU att all lagstiftning skulle harmonisera med den europeiska, vilket bland annat innebar ett införande av Miljöbalken 1998. Samma år fick Sverige sin första FSC-standard och två år senare sin första PEFC-standard. Inom de skogliga utbildningarna har ett flertal olika reformer genomförts genom åren. Sammantaget är förutsättningar för skogsbrukets transporter helt annorlunda idag än när Vägplan 90 skrevs.