logga
Bild: Raul Fernandez Lacruz
Skogsbilvägar är ett av skogsbrukets viktigaste verktyg. Genom att sköta dem löpande förlängs livslängden och kostnaderna hålls nere.

Detta är ett sammandrag av ett föredrag som Dan Lindström (vägspecialist på Skogforsk) höll på webbinariet ”Vägnät för skogsbruk – del 2” den 15 november 2023.

Vägområde

Inledningsvis behöver vi titta på begreppet ”vägområde”. I 46 § i Anläggningslagen (1973:1149) står följande:

Särskilda bestämmelser om enskilda vägar 46 §: Till väg hör vägbana och övriga väganordningar. Anordning, som behövs för vägens bestånd, drift eller brukande är väganordning. Väganordning är också till väg ansluten brygga eller färja med färjeläge.

Vägområde.jpg

Till vägområdet tillhör vägbanan och de väganordningar som behövs för att vägen ska fungera som väg: vägdiken, avledningsdiken och mötesplatser. Även plats för att lägga dikesmassor vid kontinuerliga dikesrensningar ingår. Skogsstyrelsen definierar vägområdet som vägbana, diken och området 2 m (skogsmark) eller 0,5 m (jordbruksmark) utanför yttre dikeskrön. Vid gemensamhetsanläggningar avgörs definitionen för vägområde i vad som står i förrättningshandlingarna. Ibland har förrättningslantmätaren föredömligt tydligt beskrivit vad som ingår i vägområdet. I andra fall nämns bara varianter av lagtexten, vilket tyvärr kan ge utrymme för olika tolkningar.

Drift, underhåll & upprustning

Det är inom vägområdet som väghållaren har utrymme att förvalta vägen på bästa möjliga sätt. Skillnaden mellan drift, underhåll och upprustning beror på vilket syfte man har med åtgärden eller åtgärderna. Drift handlar om åtgärder som gör vägen farbar i det korta perspektivet, till exempel snöröjning och halkbekämpning. Underhåll har som syfte att bibehålla vägens funktion och standard, vilket kan handla om att upprätthålla funktionen av diken och trummor, att röja vägkanter, underhållsgrusning och att bibehålla körbanans form och jämnhet. Upprustning har som syfte att förbättra vägens standard avseende framkomlighet och tillgänglighet. Exempel på upprustningsåtgärder kan vara avverkning av träd inom vägområdet, dikesrensning och kantskärning, byten av vägtrummor, justering av vägens tvärfall samt kompletteringsgrusning.

Effektiva åtgärder

Erfarenheten visar att de mest kostnadseffektiva underhålls- och upprustningsåtgärderna handlar om att öppna upp vägområdet och att tillse så att vatten från nederbörd snabbt kan rinna av från vägbanan, båda medför en bättre upptorkning av vägkroppen. Att öppna upp vägområdet ger också en ökad trafiksäkerhet. Åtgärden handlar om att öppna upp vägområdet genom att avverka träd och buskar som växt upp i diket och i dikesslänter. I möjligaste mån bör man utgå från Skogsstyrelsens definition av vägområde och att alla träd och buskar avverkas inom detta område. Enstaka natur- och kulturträd kan lämnas, men dessa kvarlämnade träd får inte bli så många att de motverkar syftet med åtgärden.

Viktigt att känna till är att vägområdet disponeras av väghållaren. När vägen finns inom endast en fastighet är oftast fastighetsägaren och väghållaren samma person. Då innebär avverkning inom vägområdet oftast inga problem eftersom både beslut om åtgärden och tillgång till eventuellt gagnvirke tillhör samma fastighetsägare. Vid avverkningar inom vägområden som tillhör flera delägare, till exempel en gemensamhetsanläggning, har samfällighetsföreningen rätt att avverka träd och buskar inom vägområdet, men den enskilda fastighetsägaren som vägen passerar äger rätten till de avverkade träden och buskarna.

Vattnet måste bort från vägen

Att tillse att vatten kan rinna av vägkroppen sker genom att vägbanan ges ett tvärfall på ca 2–5 procent, vilket görs med väghyvel och geneom att underhålla dikena väl. Rekommendationen är att väghyvling utförs en till två gånger per år och att dikesrensning sker vart sjätte till åttonde år.

 

Först när vägens avvattning fungerar kan man utgå från att mer grus ger en starkare och bättre väg. Trafikverket rekommenderar att enskilda vägar med statligt driftsbidrag underhållsgrusas med 30 ton per km och år. Vid grusning av väg i upprustningssyfte finns en gammal tumregel som säger att grusmängden ska vara tre gånger fraktionsstorleken, det vill säga att om största grusstorlek är 18 mm ska den kompakterade grustjockleken vara 54 mm, se tabell 1. Det visar sig bli relativt stora mängder grus för att uppnå de rekommenderade grustjocklekarna. Till exempel innebär 5 cm tjockt lager med grus på en 3,5 m bred väg en grusmängd om ca 370 ton per km och vid 10 cm tjockt gruslager krävs ca 770 ton per km.

image3jacb.png

Tabell 1. Teoretiskt uträknade grusmängder vid olika grusstorlekar.

Kompaktera

Både försök och beprövad erfarenhet har visat att vid tjocka gruslager har kompaktering gett goda bärighetshöjande effekter på grund av att friktionen i materialet ökar. Dessutom medför kompakteringen att själva grusningen underlättas eftersom vägen blir mer framkomlig för lastbilen under grusningen. Med tanke på kompakteringens bärighetshöjande effekt i kombination med den relativt låga kostnaden för utförande är kompakteringen en av de mer kostnadseffektiva åtgärder man kan göra på sin väg.

Planera långsiktigt

Det finns behov av att ta höjd för framtida kostnader för byte och reparationer av trummor och broar. Vid byten av trummor rekommenderas att man ökar trumstorleken för eventuellt ökade vattenflöden i framtiden. Tänk på att diken inte ska ledas direkt ner i vattendrag utan att de ska avslutas några meter före vattendrag med en slamgrop alternativt, där det är möjligt, genom att låta vattnet översila över orörd mark. Vid nyanläggning eller byte av trummor eller broar i vattendrag krävs antingen anmälan eller ansökan om vattenverksamhet till aktuell Länsstyrelse, vilket av de två beror på vattendragets storlek. I de fall det finns en bro bör väghållaren vara särskilt noga med underhållet och uppmärksam på eventuella skador. Detta för att undvika oplanerade kostnader för reparationer eller i värsta fall, nyanläggning av bro. Både broreparationer och att bygga en ny bro är förenade med mycket höga kostnader.

 

På webbsidan Skogskunskap finns mer att läsa om skogsbilvägar.

 

Webbinariet var ett samarrangemang mellan projektet Arena Skog och Agroväst Gröna Möten. Vid webbinariet deltog Britta Johnson (infrastrukturplanerare), Rikard Lannemyr (godsstrateg) och Timo Rönni (projektledare på Underhåll väg), samtliga från  Trafikverket.

Nr 21-2024    Publicerad 2024-03-21 18:21

Kommentarer
Det finns ännu inga kommentarer på denna sida. Var först med att ge en kommmenter.
Kommentera
Skicka in
Kommentarer granskas innan publicering
Tack för din kommentar!
Vi granskar och publicerar din kommentar så snart som möjligt.
Tyvärr lyckades vi inte spara din kommentar. Var god bekräfta att du inte är en robot!