Älgens vinterbete i fjällnära gran- och björkskog

Klövviltets bete på träd och andra växter återspeglar inte bara de betande djurens födoval utan i hög grad också skillnader i tillgång och fodervärde hos olika växtarter. I en ny studie undersöktes vinterbete av älg (Alces alces) i ett fjällnära skogslandskap i västra Jämtland, nära Ottsjö. Till skillnad från den stora majoriteten av forskningsstudier gällande älgbete i Fennoskandia så står inte ung tallskog i fokus här utan produktionsskogar av gran (Picea abies) med hög andel lövträd. Den övergripande forskningsfrågan har varit vad älgar äter vintertid av det som finns tillgängligt i fjällnära skog av två olika åldersklasser.

Resultaten nedan i artikeln är en sammanfattning. Läs den publicerade studien här: Winter browsing by moose (Alces alces) in a forested mountainous landscape of west–central Sweden

Bete och trädslag inventerades i Jämtland

Fältstudien utfördes under januari och februari 2023 och bestod av inventering längs älgspår och slumpmässigt utlagda kontrolltransekter i både ung skog (trädhöjd <6 m) och äldre skog (trädhöjd >= 6 m). Data samlades in gällande: 1) förekomsten av olika trädslag, och 2) bete från älg på träd och bärris. Längs älgspåren registrerades helt färskt bete med antagandet att det var den älg som spårades som hade betat. Längs både älgspår och kontrolltransekter samlades data in också över tidigare bete. Analyser av statistiska samband gjordes huvudsakligen genom modellering med metoden Generalized linear mixed models (GLMM).

Figur 1. Karta över studieområdets och de inventerade transekternas placering.

Foderträd vanligare i ungskog

I studien lades särskilt fokus på foderträd, vilka definierades som träd <5 m, en höjd som ofta anges som en hypotetisk brytpunkt då: 1) mängden tillgängliga (d.v.s. <2,5 m) skott hos ett träd är för lågt för att trädet ska fylla en viktig funktion som foderträd, och 2) skottbete inte längre påverkar trädet nämnvärt. Resultaten avslöjade större total mängd foderträd i ungskogar jämfört med äldre skogar och längs älgspår jämfört med kontrolltransekter. Glasbjörk (Betula pubescens) var den vanligaste trädarten oberoende av skogens åldersklass och transekttyp (d.v.s. älgspår kontra kontroller). Kvantitativt sett var det viktigaste vinterfodret i studieområdet en blandning av lövträdarter, främst glasbjörk och videarter (Salix spp.) kompletterat med asp (Populus tremula) och gråal (Alnus incana). Nio foderträd av tall registrerades och av dem återfanns åtta längs älgspår och ett längs en kontrolltransekt.

Figur 2. Ett älgspår som följdes under inventeringen Foto: Ella Hambeson

Glasbjörken underutnyttjad

I ungskog var asp, rönn (Sorbus aucuparia) och vide de mest selekterade arterna medan en (Juniperus communis) var minst selekterad förutom gran och contortatall (Pinus contorta) som inte hade något färskt bete alls. I äldre skog var al mest selekterad, följt av vide och rönn, medan asp och glasbjörk var minst selekterade, förutom gran och contortatall. Enligt Jacobs selektivitetsindex var glasbjörk generellt underutnyttjad medan asp, rönn, vide och tall var överutnyttjade i förhållande till tillgången av dessa. Snötäcket var relativt tunt (0,1–0,5 m) och verkade inte påverka älgarnas val av födostråk. Däremot visade studien att stråk med tidigare bete återbesöktes i högre utsträckning än slumpen. Bete på bärris observerades inte någonstans.

Figur 3. Jacobs selektivitets-index, ett mått på hur olika födoslag väljs av betande älg. Ett positivt värde betyder att det väljs i högre grad än proportionellt till tillgången och ett lägre värde att det väljs i lägre grad än proportionellt till tillgången.

Tallen har en särställning som foderträd för älg vintertid i Fennoskandia. Som främsta skäl till detta brukar anges att den finns tillgänglig i stor mängd och håller hög grön biomassa vintertid i jämförelse med lövträden. Den här studien visar att tall under vissa förhållanden kan vara ett selekterat trädslag. Det vanligaste foderträdet glasbjörk åts i stor mängd men undveks till förmån för andra mer ovanliga lövträd. Flera av lövträden i studien, framför allt asp, rönn och vide, är ofta begränsade i dagens odlade skogslandskap och därmed kan en ökad mängd av dessa arter utnyttjas i högre grad av älg än en ökad mängd glasbjörk.

Fler studier behövs för att förstå bärrisets roll som vinterfoder för älg i de delar av Sverige som har snötäckt mark stora delar av året.