Död ved ger liv åt skogen – effektiv restaurering i boreal tallskog

Aktiva åtgärder behövs för att minska de negativa effekterna på skogens ekosystem som kommer med intensivt brukande. Den boreala tallskogen är ett sådant ekosystem där årtionden av brandbekämpning och intensiv skogsskötsel haft negativ effekt på den biologiska mångfalden. Dessa skogar, som en gång formades av naturliga störningar som skogsbränder, har nu blivit onaturligt enhetliga och bristen på död ved bidrar till en nedgång av arter som är beroende av just naturliga störningar.

Kan effektiv restaurering skapa bättre förutsättningar för arter som är beroende av död ved? Det skogliga långtidsexperimentet Effaråsen ger vissa svar. Artikeln nedan är en sammanfattning av studien Deadwood manipulation and type determine assemblage composition of saproxylic beetles and fungi after a decade

Restaurering av död ved

Studien har undersökt hur dödvedsstrukturer som skapats på olika sätt påverkar biodiversiteten, med fokus på två viktiga grupper: vedlevande svampar och skalbaggar. Dessa organismer spelar avgörande roller i exempelvis nedbrytning av död ved och därmed till att näringen från träden kan återanvändas i skogen.

De olika dödvedsobjekten som undersöktes var död ved i form av högstubbar (levande träd kapade på 3–4 m höjd), katade träd (träd där stammen avsiktligt skadats med ett skördaraggregat) och lågor på marken (hela träd). Undersökningen genomfördes inom 21 hela skogsbestånd som avverkades vintern 2012–2013 med olika mängd lämnad hänsyn. 6 av de 21 bestånden brändes sommaren 2013. Därmed finns en gradient av hänsynsnivåer; från en relativt låg nivå till en hög nivå lämnad hänsyn. Dessutom kontrollerade brända skogar. Hänsynen består av både lämnade levande träd och skapad död ved. Inventering av vedsvampar och skalbaggar gjordes sommaren 2022. Vedsvampar bestämdes genom vedprover och DNA-sekvensering. Skalbaggar fångades med hjälp av fällor monterade på dödvedsobjekt.

Vad händer när skogen restaureras?

Studien visade att svampar och skalbaggar reagerar olika på restaureringsinsatser och föredrar olika typer av död ved.

• Skalbaggar trivdes bäst i stående död ved, som ger den värme och de förhållanden de behöver för att utvecklas.
• Svampar föredrog liggande död ved, som behåller den fuktighet som krävs för deras tillväxt och nedbrytningsprocesser.
• Både svampar och skalbaggar hade unika artsammansättningar beroende på om veden var stående eller liggande, vilket understryker vikten av att bibehålla en variation av död ved i restaurerade skogar.
• Bränd död ved hyste mer likartade samhällen av svampar och skalbaggar jämfört med obränd ved, vilket antyder att kontrollerade bränder kan skapa gynnsamma förhållanden för båda grupperna.

I den här studien fanns inget tydligt resultat som pekar på att de olika hänsynsnivåerna med olika mängd lämnade levande träd hade någon signifikant påverkan på de två organismgrupperna. Det innebär att för de arter som är beroende av död ved är bevarande och skapande av olika strukturer av död ved nyckeln till att återställa biodiversitet.

Vad innebär detta för bevarandet av biologisk mångfald?

Naturliga tallskogar formas av återkommande störningar som bränder och stormar, vilka skapar öppna, solbelysta förhållanden och en variation av död ved. Arter som naturligt lever i tallskog är anpassade till dessa förhållanden och kan återhämta sig så länge deras livsmiljöer restaureras och bevaras.

För att främja biodiversiteten i tallskogar bör bevarandeinsatser fokusera på:

1. Att tillhandahålla en blandning av stående och liggande död ved för att stödja olika arter.
2. Att använda kontrollerade bränder för att skapa stabila livsmiljöer för svampar och skalbaggar.
3. Att säkerställa långsiktiga restaureringsinsatser genom att vidta nödvändig hänsyn som att bevara restaurerade områden och strukturer i landskapet.