Anlägga

Nybyggnation/anläggning av skogsbilväg

Det faktum att transport av virke i skogsterräng med skotare kräver 30 till 40 gånger mer bränsle än virkestransport med lastbil på väg innebär att man som skogsägare bör fundera över om skotningsavståndet går att minska; dels genom bättre avverkningsplanering, dels genom att anlägga vägar som går att trafikera med lastbil.

Linjedragning

När man planerar att projektera och bygga ny skogsbilväg måste man ta hänsyn till vilken typ av mark man har, topografi, skogens åldersstruktur och hur det befintliga vägnätet ser ut. Just det befintliga vägnätet påverkar i hög grad möjligheterna att ansluta nya vägsträckningar genom att det ofta skapar begränsningar i form av tillgänglighet och geometrisk standard. Ofta kan även det befintliga vägnätet vara byggt för en helt annan typ av trafik vilket ställer skogsägaren inför valet att rusta upp eller bygga om den befintliga vägen alternativt att bygga en helt ny väg med en mer ändamålsenlig sträckning och konstruktion.

Vid projektering av ny väg strävar man att placera vägen på mark med god bärighet och att ge vägen en mjuk linjeföring med raksträckor som sammanfogas av långa kurvor. Även i höjdled ges vägen en jämn linje där man undviker skarpa horisontalkurvor, vilka skapar problem för säkra och effektiva framtida lastbilstransporter. För säkra transporter ska inte vägar byggas med lutningar brantare än 7 %.  

Vid nybyggnation försöker man att optimera vägens dragning så att den betjänar så mycket mark som möjligt. Detta kan innebära att man kan komma att behöva samverka med grannfastigheter.

Väglinjen placeras i möjligaste mån på fast mark, längs höjdryggar och i svaga sidolutningar där undergrunden består av dränerande bärigt material. Våtmarker och vattendrag undviks och där passager är nödvändiga planeras och anläggs vägen så att påverkan på vatten blir så liten som möjligt. Var noga vid anläggningsarbetet att ombesörja så att vatten från vägen inte ges möjlighet att rinna längre sträckor i starka lutningar eftersom detta innebär risk för urspolning. Ett sätt att bromsa vattnet är att bryta av diket genom att anlägga stopp och vägtrummor som leder vattnet till motstående sida, ut i terrängen. Vatten från vägdiken skall inte leds direkt ner i vattendrag eller sjöar, utan det ska få infiltrera fritt över orörd marken innan det når vattendraget. Vid sjöar och vattendrag dras väglinjen så att det blir en orörd zon till det kommande vägområdet.

Områden med höga naturvärden samt forn- och kulturlämningar undviks. I de fall som det ändå skulle vara nödvändigt att anlägga väg som påverkar sådana områden omfattas dessa åtgärder av lagstiftning som innebär kraftigt fördyrade kostnader.

Vändplaner, mötesplatser och kojplatser planeras på lämpliga ställen, med bra sikt för möten, på mark med god bärighet där det inte finns risk att vatten eller föroreningar från vändplaner och kojplatser riskerar att föras ner i vattendrag.

Vägtrummor

Trummor dimensioneras för bedömda högsta vattenflöden och de äldre rekommendationerna från Skogsstyrelsen om att aldrig ha mindre trumdiameter på 400 mm är fortfarande en god rekommendation, även om den kan komma att få revideras uppåt på grund av framtida högre vattenflöden. Vid större diken och naturliga vattendrag måste trumdimensionerna ökas ytterligare för att göra dem möjliga att gräva ner under den befintliga bäckbotten och för att vattenhastigheten inte skall bli så pass hög att vattenlevande organismer inte kan förflytta sig motströms förbi trumman.

Båtnadskalkyl

Inför beslut om en väg skall byggas eller inte bör man alltid ta hjälp av båtnadskalkyl. Vid upprättande av en båtnadskalkyl jämförs, i sin allra enklaste form, kostnaderna för virkestransport med skotare före respektive efter att den planerade vägen har byggts. Beräkningen görs genom att transportkostnaden från varje bestånd som ingår i båtnadsområdet jämförs beroende på när avverkningen bedöms komma att utföras. Genom att använda sig av nuvärdesberäkning ger kostnadsinbesparingar ett större utslag för besparingar i närtid jämfört med besparingar i framtiden. Ju större kalkylränta som används får framtida besparingar allt mindre betydelse. I en båtnadskalkyl kan man även ta med arealförluster som den nya vägen kommer att ta i anspråk och även framtida kostnader för drift och underhåll. Rätt använd kommer båtnadskalkylen kunna användas för att undvika nybyggnation av vägar som inte är lönsamma.

Vägbyggnadsteknik

Vid avverkning av väggata bör tillräckligt stor bredd tas upp, gärna 20-25 meter. Detta för att entreprenören skall ha möjlighet att iordningställa terras och samtidigt ha möjlighet att både ta upp materialtag inom väggatan samt gräva ner stubbar och större stenar.

För att kunna hantera stora jordmassor och stenar bör grävmaskinen vara tillräckligt stor. Terrassen tillskapas genom att humus, trädrester och stubbar avlägsnas, material från de kommande dikena grävs upp och större stenar sorteras bort från terrassen. Det är en fördel om terrassen får ligga över en vinter så att tjälen hjälper till med att komprimera terrassen. Oavsett om terrassen får ligga över en vinter så ger kompaktering med vibrerande vält positiva effekter för den framtida vägens bärighetshållande förmåga. Innan grusning sker skall terrassen ges den bombering som man eftersträvar på den färdiga vägen, vanligtvis 5 %. Vid grusning påförs gruset i omgångar och packas däremellan. Slutligen sker justering av vägen med en väghyvel för att ge vägen dess korrekta form.