Underhålla

Att underhålla vägen består både av kortsiktiga insatser som snöröjning och långsiktiga insatser för att upprätthålla vägarnas standard. Utöver underhåll är det inte ovanligt att vägar under sin livstid behöver upprustning i form av till exempel ökad bredd eller rätning av kurvor. Det kortsiktiga underhållet görs såklart när det finns behov, medan det långsiktiga bör göras regelbundet och återkommande.

Långsiktigt underhåll

Det långsiktiga underhållet, som även kan kallas barmarksunderhåll, omfattar bland annat buskröjning, hyvling, underhåll av vägtrummor och dränering av vägen. De flesta delarna av underhållet är till för att regnvatten ska försvinna från vägen så fort som möjligt, genom framför allt en välfungerande dränering och att vägtrummorna är fungerande och väldimensionerade.

För att se till att vägen är väl dränerad är det viktigt att vägens diken har god funktion, både genom att hindrande växtlighet tas bort och att dikenas utformning leder bort vatten på ett bra sätt. När det gäller vägtrummor är det lätt hänt att något blockerar flödet, och därför behöver de regelbundet rensas. Det är lämpligt att se över dem någon gång per år. Vägtrummor av lämplig dimension kommer fungera länge, upp till 40 år, men kommer någon gång att behöva bytas. När det görs är det lämpligt att se över både dimensioner på trumman och dikets utformning, för att vara förberedd på de ökande vattenflöden som kan uppstå i och med ett förändrat klimat. En väg med välfungerande dränering är dessutom mer motståndskraftig mot tjällossning och tjälskador.

Buskröjning och hyvling är även de underhållsåtgärder som bör göras regelbundet, men de kan generellt göras mer sällan än översyn av trummor och dränering. Hur ofta buskröjning behöver göras beror både på hur snabbt buskarna växer och hur ofta vägen ska användas – vägar som används mycket sällan kan tillåtas att växa igen kraftigt för att buskröjningen ska kunna kombineras med ett uttag av skogsbränsle. Vägar som istället används ofta tjänar på att buskröjas oftare. Hur ofta vägen behöver hyvlas hänger ihop med vägens användning på samma sätt. Större skogsbilvägar behöver hyvlas några gånger per år, medan det räcker att hyvla de som används mer sällan en gång om året. Det kan vara lämpligt att hyvla vägen i samband med andra åtgärder också, och om vägen blir spårig eller har mycket potthål.

Utöver dessa åtgärder finns många andra, som syftar till att öka vägens bärighet eller öka trafiksäkerheten. Utförliga beskrivningar av dem finns i "Skogsbilvägar", se länk nedan.

Upprustning av vägar

Kraven på vägarna ändras över deras livstid och därmed finns ofta behov att förbättra deras bärighet och framkomlighet. Framkomligheten beror till stor del på vägens dragning och bredd, och den förbättras genom till exempel rätning av kurvor eller breddning av vägbanan.

Att öka bärigheten handlar istället om att förstärka vägkroppen, ofta genom att öka restaurera slitlagret genom att lägga på nytt grus. Men för att öka bärigheten kan även åtgärder för att förbättra dräneringen och vägtrummorna. Mängden nytt grus som krävs för att öka eller upprätthålla bärigheten beror naturligtvis på hur tjockt slitlager som finns kvar och hur vägens undergrund ser ut. Generellt sett kräver finkorniga undergrunder ett tjockare slitlager och vid besvärliga förhållanden kan grövre grus än normalt användas. De här åtgärderna är dessutom mycket lämpliga för att åtgärda och förebygga tjälskador genom att minska mängden vatten i vägkroppen.

När det nya gruset lagts på vägen behöver det packas, vilket syftar till att göra vägens översta lager tätare och därmed mer motståndskraftigt mot regn (vägen ska ha ett tätare ”tak”). Att packa vägen är lämpligt att göra när vägen är fuktig, och det är lämpligt att göra det med någon form av vält.