Är biobränslen klimatsmarta?
Skogsbränslen från skogen anses vara “en lågt hängande frukt”, de är tillgängliga och det är relativt lätt att anpassa dagens värmepannor till skogsbränslen i stället för fossila bränslen.
Att bränna biobränslen avger också koldioxid
Det finns endast en typ av koldioxidmolekyl och den bidrar till växthuseffekten lika mycket oavsett om den kommer från fossila eller biobaserade källor. Ändå pratar man om grön koldioxid kontra svart koldioxid. Med det menas att den gröna koldioxiden är en del av dagens kretslopp. Vår tids växter tar upp den mängd koldioxid som släpps ut vid nedbrytning och förbränning av dagens växtrester och biobränslen. Mängden koldioxid i atmosfären förblir i princip konstant, så länge man inte skördar mer av skogen än vad den växer.
Den svarta koldioxiden är fossilbaserad. Den ökar andelen koldioxid i atmosfären eftersom det kol som finns bundet i fossila bränslen härrör från ekosystem som fanns på jorden för miljoner år sedan. Den koldioxiden bands in i växter och annan levande biomassa och lagrades i fossila depåer i marken. Detta kol har alltså i många miljöner år befunnit sig utanför kretsloppet ända fram tills nu när vi pumpar upp dessa fossila depåer i form av olja, förbränner dem och släpper ut koldioxiden. Dagens växter och ekosystem har inte kapacitet att fånga in denna "förhistoriska" koldioxid utan den adderar på koldioxidhalterna i atmosfären, förstärker växthusefekten och förändrar klimatet.
För att verkligen minska halterna koldioxid i atmosfären, och därmed dämpa klimatförändringen och den globala uppvärmningen, måste vi minska utsläppen av koldioxid, oavsett om den är grön eller svart. För en hållbar framtid behöver vi uppnå en balans mellan upptag och utsläpp av koldioxid genom klokare konsumtion, optimerad och effektiviserad energiutvinning samt smartare tillverkningsprocesser. För att kunna uppnå detta är biobränslen tillsammans med andra fossilfria energislag såsom sol-, vatten- och vindkraft, en långsiktigt mer hållbar lösning än de fossilbaserade.
Gör inte skogen större klimatnytta om den står kvar?
Ja och nej! Det beror på vad man tar med i sina beräkningar och antaganden. Tidsaspekten är viktig, liksom hur stor skogsareal som räknas med (rumsaspekten) och vad skogsråvaran används till. Avgörande är också om man inkluderar förädlingssteget av skogsråvaran och produkternas livslängd.
Tidsaspekten
Sverige har brukat skogen i nästan hela landet. Det innebär att det finns skogar av alla åldrar, från årsgamla plantor till 200-åriga gamla skogar. När skogen åldras minskar tillväxttakten i skogen, träden blir inte så mycket större varje år, och en jämvikt uppstår: skogen binder ungefär samma mängd kol som den avger. Yngre skogar har däremot en hög tillväxt: varje år bygger de på sig, både på bredden och på höjden. Koldioxidinbindningen i träden korrelerar till trädens tillväxt eftersom träden använder koldioxid som byggstenar: snabbväxande träd tar upp mer koldioxid än långsamväxande.
Enligt statistik från SLU:s Riksskogstaxering, har Sverige ca 10 miljoner hektar produktiv skog som är i åldern mellan 20 och 80 år, vilket är då trädens tillväxt är som störst.
Om vi väljer att titta på den svenska skogens koldioxidupptag under de närmaste 20-30 åren, ser vi att mycket av denna skog fortsatt kommer vara i en fas då den har hög tillväxt och därmed även en hög koldioxidinbindning. Med det tidsspannet kan man dra slutsatsen att det är mest klimatsmart att sluta avverka skogen och i stället låta den stå kvar och växa. Därmed fungerar den som en mycket effektiv koldioxidfälla.
Väljer vi istället att titta på hur det ser ut 70-80 år framåt i tiden, kommer de yngre skogarna växa in i den ålder då trädens tillväxttakt avtar. Om vi då inte avverkat någon skog, sker denna tillväxtnedgång samtidigt som det inte finns några ungskogar med hög tillväxt som ”tar över” koldioxidinbindningen. Koldioxidinbindningen kommer därmed att sjunka och skogens värde som effektiv koldioxiddammsugare, avtar. Skogen kvarstår dock som koldioxidlager, eftersom det kol som redan bundits in i träden blir kvar i dem tills träden förmultnar eller brinner upp.
Rumsaspekten - medräknad areal
Hur mycket koldioxid en produktionsskog tar upp eller släpper ut, beror på dess ålder och på hur skogens sköts. Men vilket resultat man får i balansberäkningarna beror också på rumsaspekten, alltså vilken areal som man tar med i beräkningen.
Om beräkningarna utförs på bara ett skogsbestånd (bestånd = en homogen del av skogen där träden är ungefär lika gamla och därmed kan skötas på samma sätt), förändras upptaget och utsläppen av koldioxid markant under skogsbeståndets livscykel:
Bild från Skogsindustrierna
Därmed har det stor betydelse i vilken fas av skogens livscykel man baserar sin antaganden.
Görs beräkningarna i stället på en hel region eller för hela Sverige, blir bilden en annan eftersom det då finns skogsbestånd i alla åldrar och faser med i beräkningarna. Då ingår det yngre och medelålders skogar med hög tillväxt vilka tar upp mer än den koldioxid som släpps ut i hyggesfasen. Genom att räkna med en större areal blir den totala skogstillväxten och koldioxidupptaget mer avgörande än varje bestånds enskilda.
Principiell jämförelse av virkesförrådets utveckling i en brukad respektive obrukad skog. Varje gång skogen avverkas och vi använder virket till något, förs kol ut ur skogen. Den nya skogsgenerationens tillväxt bidrar till skogens nettoupptag av kol under nästa omloppstid. I den obrukade skogen lagras kol, men nettoupptaget är lågt. Det finns dock alltid en risk för att den obrukade skogen drabbas av brand, storm eller ett angrepp av skadegörare. I dessa fall kan volymen även i de obrukade skogarna minska drastiskt, vilket bilden inte visar.
Skogsråvarans användning
Skogen avverkas för att trädet ska användas till något: möbler, papperspåsar, förpackningar, glasspinnar, husstommar, tyg (viskos), bränsleflis, toapapper, m.m. Om vi inte tillverkar dessa saker av trä, tillverkar vi dem av andra råvaror såsom plast, betong och fossilt bränsle. Beräkningar (läs mer om livscykelanalyser i Nya underlag för livscykelanalys av det svenska skogsbruket) visar att det ofta är mer energieffektivt och klimatvänligt att tillverka dessa produkter av skogsråvara än av de konkurrerande materialen (Substitution effects of woodbased products).
Om man tar med användandet av den skördare träråvaran i sina antaganden (den så kallade substitutionseffekten) då man ställer sig frågan om det inte är mer klimatsmart att låta skogen stå kvar, så är svaret ofta nej.
Vill du fördjupa dig mer i skogsbrukets klimatpåverkan, läs gärna rapporten Det svenska skogsbrukets klimatpåverkan.
Även om skogen ses som en förnybar resurs, nya träd växer upp efter de som skördas, så kommer den inte räcka till allt. Vi måste bli klokare i vår konsumtion och vår användning av alla typer av naturresurser. Brukandet av skogen måste också ta hänsyn till andra ekosystemtjänster som skogen bidrar med, såsom biologisk mångfald, rent vatten och rekreation.