Hyggesfritt: Tre skogsägare som söker nya vägar

Text och foto: Sverker Johansson, Bitzer

Therese Ljungquist, 220 ha produktiv skog, Utsund

– Jo, det är mycket skog. Och över hälften är över hundra år – riktig bonnskog! Min farfar och några farbröder hjälpplanterade ibland, där farfar tyckte att det behövdes efter blädningshuggningarna.

– För mig som är en drömmare har det varit så bra att få lära sig den här metoden: att observera, reflektera, ha en dialog och sedan visionera – det är precis det vi gjort! Jag har verkligen fått nya perspektiv på min egen skog genom de andras skogar och tankar.

Kommer du att förändra något efter kursen?
– Jag har nog blivit mera observant. Jag har utvecklat ett slags ”skötselöga” genom att följa metodens fyra steg: hur ser det egentligen ut här, varför då, vad ska jag göra … och hur vill jag att det ska se ut på sikt?

– I skogen vill jag ställa om till hyggesfritt. Hyggen är fula även om det inte är regelrätta kalhyggen – jag har lämnat så mycket jag kan. Men jag vill också minska arbetsbördan, jag vill slippa plantera, röja
och gallra småträd. Det handlar om att mina barn ska slippa den stora mängden skogsvård och få ett mer lustfyllt skogsägande. Det är viktigt.

– Diskussionerna på kursen har även fått mig att tänka mera på riskspridning. Vi ska avverka gamla granåkrar och plantera björk nu i vår. Det var svårt att få tag på björkplantor – vi fick inga i fjol men i år ska det bli av!

Lena Svenonius, 130 ha, Björkö

– Jätteintressant! Jag är ganska ny som skogsägare och har inte haft möjlighet att prata så ingående med andra skogsägare än. Jag har ju markgrannar, men det blir inga samtal om skogsbruk. Det kanske beror på att jag är kvinna eller inte umgås i samma kretsar som dem.

– Så att med egna ögon få se hur det ser ut hos andra, och hur de jobbar – det är så spännande! Det har fått mig att tänka mycket mer över hur jag själv gör – och för den delen vad jag egentligen vill med min skog. Och det är att få tillräcklig avkastning från skogen för att underhålla våra gamla kulturhus – enkupigt tegel i stora mängder är dyrt!

Kommer du att förändra något efter kursen?
– Jag är redan mer aktiv i besluten. Vi gjorde en avverkning nyss och det var första gången jag pratade med maskinförarna … och faktiskt förstod i detalj vad de pratade om. En förare ringde upp mig och ställde en fråga dagen därpå, så dialogen funkade! Den enda insats jag själv har gjort tidigare var ett skicka hem en markberedare som jag inte ville ha på marken.

– Jag sitter också i Mellanskogs sbo-styrelse för Stockholm, men inser efter de spännande dialogerna på kursen att jag har för lite koll på vilka jag egentligen företräder. Medelfastigheten inom skogsbruksområdet är 13 hektar – det är ju relativt små fastigheter. Jag måste prata med de andra medlemmarna för att förstå deras mål och kunna göra bättre nytta som förtroendevald.

Eva Lundqvist, 145 ha, Söderby-Karl.

– Det var verkligen ett bra gäng. Vi fick lyssna och bli lyssnade på allihopa. Det var väldigt givande att engagera sig i uppgifterna vi fick. Du vet, skogsdebatten är så polariserad, men när vi åkte från
kurserna var vi glada och hoppfulla!

– Den stora aha-upplevelsen var att det finns fler skogsägare med samma tankar. Att man inte är så jäkla konstig. Måste man alltid slå omkull allt och vara så förbaskat effektiv? Det pratas mest produktion … och så har jag kommit där och tänkt på ett annat sätt. Jag trivs med all blandskog som jag gallrat fram. Det är viktigt med löv och mycket död ved. Jag är inte så hårt drabbad av granbarkborren – ännu. Jag markbereder heller inte på det traditionella sättet och har då hela tiden fått höra att ”det funkar inte”. Men det gör det ju, det tar lite längre tid men förr eller senare står det en skog där! Vill man gå sin egen väg så måste man vara stark. Det har jag inga problem med, men det är lite tröttsamt i längden.

Kommer du att förändra något efter kursen?
– Jag hoppas kunna förändra hur bolag och föreningar ser på oss: som kunder med önskemål om andra metoder. Alla vi som inte prompt ska leva på vår skog och kan tåla en mindre avkastning för att vinna något annat, märks inte vi?

– Vår gårds marknadsvärde ligger skyhögt över avkastningsvärdet. Pengarna skulle inte räcka till ett generationsskifte om vi så sågade ned varenda pinne i skogen! Då måste vi tänka nytt istället. Vi kan efterlämna en vacker skog och försöka skapa andra värden. Det har vi haft mycket diskussioner om. Någon har ridverksamhet på stigar, vi har pratat om att anlägga cykelleder och ta betalt, vi bör kunna göra affärer med företag som vill köpa kollagring. Vi själva hyr nu ut mark till tiny houses, alltså compact living på hjul – andra intäkter och ett jämnare kassaflöde för din mark.