logga
Anna Cabrajic, SCA
Bild: SCA
Det jublas hos SCA. Bolaget har länge arbetat konsekvent med att få ner skadenivåerna på forn- och kulturlämningar. I år nåddes rekordlåga skador. Ett internt förändringsarbete, branschsamverkan och digitala snitslar ligger bakom succén.

Text: Elin Fries, Bitzer

– Årets skadeinventering efter avverkning landade på 1,8 procent, varav 0,3 procent efter markberedning. Det är det bästa resultat vi någonsin haft, säger Ulla Sandenér, avdelningschef för skogsskötsel vid SCA.

Jakten på skadorna började 2015, då resultatet efter markberedning låg på cirka 50 procent.

– Vi har kämpat med hänsynsarbetet under lång tid. Ledningen pekade ut det som viktigt och tillförde en hel del resurser. Det har gett resultat och det är vi verkligen stolta över, säger Anna Cabrajic, som lett arbetet på SCA.

Vad har det kostat?

– Jag vet inte riktigt, säger Ulla Sandenér . Utstakningen tar extra tid och tiden för att lägga in GIS-punkter, hänga snitslar på rätt plats och skapa kulturstubbar kring lämningarna ... så absolut. Vi lägger mycket tid på det, men samtidigt är det för en bra sak och vi måste självklart följa lagen och skogsbrukets målbilder.

 

Tre viktiga framgångsfaktorer

  1. Digital snitsling
    Sommaren 2021 gjordes en programändring i SCA:s maskin-GIS för markberedare. När maskinen närmar sig kända forn- och kulturlämningar börjar en varningslampa blinka. Det kan beskrivas som en form av digital snitsling.
    – Förarna som testat har varit lyriska över hur bra det fungerat. Planeraren lägger på förhand in GIS-punkter vid exempelvis lämningar som markberedaren varnar för. Den är väldigt effektiv, speciellt vid dålig sikt – som i mörker, säger Ulla Sandenér.

  2. Attitydförändring och rutiner
    När SCA började arbetet med att minska skadorna tog man ett helhetsgrepp, där hela processkedjan granskades. Sedan dess har alla tjänstemän utbildats i kulturmiljöhänsyn.
    – Vi har främst jobbat med attityderna och med att sprida erfarenheter. Och när folk ser att det finns en möjlighet att lyckas så vill man bidra, säger Anna Cabrajic.
    – Den viktigaste är att ställa kulturstubbar på rätt plats. Gör planeraren och avverkningslaget sitt jobb med att kapa till kulturstubbar som signalerar STOPP, så blir det inga skador, säger Anna Cabrajic.
    SCA besöker samtliga lämningar inför markberedning, och om stubbarna inte sitter tätt nog eller på rätt avstånd från lämningen placeras snitslade stakkäppar runt objektet. Arbetet har gett resultat. Sedan 2015 har man satt ut allt färre stakkäppar.

    tabellSCA.png


  3. Samverkan ger tryck i frågan
    Vid ett regionalt sektorsråd 2015 mellan skogsföretagen i regionen och myndigheter konstaterades att det fanns stora problem. En gemensam nollvision sattes upp. SCA har sedan jobbat med årlig uppföljning efter markberedning och tagit fram handlingsplaner. Det, liksom årliga avstämningar med Skogsstyrelsen och länsstyrelsen, skapade ett tryck i frågan.
    – Fördelen när man jobbar tillsammans är att man får draghjälp av varandra, som att dela med sig av erfarenheter och åtgärder som fungerar. Man vill ju inte vara sämst i klassen – tvärtom faktiskt!