Så skapas biokrediter

Text: Elin Fries, Bitzer

Högre naturvårdsnytta innebär att fler biodiversitetskrediter skapas per hektar.

– Samtidigt är vissa viktiga åtgärder väldigt dyra, säger ekologen Martin Pilstjärna på Pilstjärna Consulting, som leder den del av forskningsprojektet där metoderna för naturvårdsbedömning och aktiv naturvård utvecklas. Naturvårdsbränning är ett exempel. Prissättningen på marknaden måste kunna fånga upp även sådana åtgärder. Hur det ska gå till är en typisk fråga som projektet ska försöka ge svar på.

Det finns tre olika typer av naturvårdsåtgärder som skogsägare kan använda sig av för att skapa biodiversitetskrediter. Det rör sig om skydd och skötsel av bestånd med höga naturvärden, återskapande av värdefulla skogsbiotoper i produktionsskogen (en form av restaurering) samt variationsskapande skogsskötsel, som till exempel hyggesfria metoder eller skötsel med inriktning mot mera lövträd.

Martin Pilstjärna är ekolog och konsult.

– Generellt sett skapar restaureringsåtgärder flest biokrediter, de är särskilt viktiga och kostsamma att utföra. Hur många krediter en naturvårdsåtgärd skapar beror även på landskapsaspekten, till exempel om det finns närliggande värdetrakter, till exempel naturreservat, som åtgärden kan förstärka.

– Grundprincipen är att åtgärderna ska ge en extra nytta. Additionaliteten är viktig för trovärdigheten, säger Martin Pilstjärna.
Denna extra nytta kan se lite olika ut beroende på ägarens förutsättningar. En certifierad skogsägare förväntas avsätta fem procent av arealen. Blir det då inte en slags dubbelräkning? Nej, det tycker inte Martin Pilstjärna:

– En frivillig avsättning saknar permanent skydd och kan klassas om. Om man däremot går in och skriver ett avtal på 25 år medför det ett långsiktigt skydd som du inte lovat i certifieringen, säger han. En avgörande fråga är vad skogsägaren kan tjäna på biokrediter, och det kan vi inte svara på än. Därför kör vi nu piloter för att testa prissättningen på marknaden.