Uthålligt ledarskap bakom årets Golden Logger-vinnare
Text: Elin Fries, Bitzer
”Ja, nu är det officiellt semester – min första längre sedan jag startade företaget för tio år sedan”.
”Välförtjänt! Hur känns det då?”
”Jodå, vänta ett ögonblick – jag ska bara ta det här jobbsamtalet. Det ringer för fullt, så det tar man ju”. Telefonen ringer av och till ute i
skogen. Anton Wendel, ägare av LNA Skogservice, förklarar tålmodigt, ger instruktioner och direktiv. Omgivningen tycks inte vara lika övertygade om semesterstarten – kanske för att de sett så lite av det tidigare. Det har minst sagt varit några tuffa år för att få företaget
dit det är i dag.
– Om jag skulle gjort om det? Nej, det vette tusan! Inte om jag vetat hur mycket jobb det inneburit, men –jag är väldigt glad att jag tagit mig hit, konstaterar Anton Wendel.
Vinnande personalpolicy
I dag är LNA Skogsservice en av de större skogsentreprenörerna i Mellansverige, med en omsättning på nära 12 miljoner kronor, 5–6 anställda och företaget har gått plus de senaste fem åren. Men det var inte enbart den ”synnerliga goda lönsamheten” som imponerade på årets jury i Golden Logger. Tydlig investeringsstrategi, nöjda kunder och att personalen uttrycker stor trivsel värderades också. Det
sistnämnda, medarbetarna, går som en röd tråd i samtalet med Anton Wendell.
– Alla i företaget ska känna sig viktiga. Går det ekonomiskt bra för företaget ska de ha del av kakan. Och man ska inte snåla när det till exempel är julbord, säger han. Företaget har nära noll personalomsättning och de flesta har arbetat i mer än tio år. Att de är sammansvetsade underlättar också strategiska beslut:
– Vi snackar ihop oss när det är dags att köpa skotare om vad de vill ha till den, speciellt de två som kört länge, oftast är det ju bra grejor de vill ha. Det är viktigt att de känner att det är deras maskiner och att de är viktiga i bolaget, säger han.
Tuff start
Anton startade tillsammans med sin pappa Lennart LNA Skogsservice.
– Vi började från scratch, det fanns ingenting. Mina föräldrar lånade till och med på huset för att vi skulle ha råd, säger han.
Pappans stöttning och kunskaper i att driva företag var avgörande under de första åren.
–Farsan såg mycket möjligheter. Han sa ”Vi fixar det, du är ung”. Han kämpade samtidigt med hjärtproblem, men vi trodde alla att han hade länge kvar.
Men fem år efter starten dog fadern hastigt i hjärtstillestånd – och Anton Wendell stod ensam med företaget, 25 år gammal och tre anställda. Två veckor senare föddes första sonen. De följande åren beskriver han som ”riktigt tuffa”.
Balans i livet
– Farsan hade en hög arbetsmoral och var noga mot markägarna – det tar jag med mig. Samtidigt var det viktigt att inte ta med sig de dåliga sakerna, som att han var borta hela helgerna, det blev aldrig lugnt liksom, säger han.
För att lösa ekvationen – att få det nystartade företaget lönsamt och samtidigt vara närvarande i den växande familjen – vände han på dygnet. Klockan tre på morgonen startade arbetsdagen – med många timmar i skogsmaskinen. Han skrattar till när han berättar om tiden.
– Fan, jag fattar inte att jag orkade ... Men det har alltid varit viktigt att finnas där för barnen på eftermiddagen, hänga med på träningar och försöka undvika helgjobb. Samtidigt var det viktigt att jobba stenhårt för att visa kunderna att vi alltid ställde upp, och ha bra kontakt med
dem. Jag är väldigt tacksam för min fru Melinda. Hon har stöttat upp med familj och barn under den här 11-årsperioden.
I dag är läget som natt och dag. Nästan alla de första kunderna är fortfarande kvar, och numera var det länge sedanföretaget behövde ringa runt och jaga jobb för att få täckning. Anton Wendell räknar med att det tog tio år innan han började känna ekonomisk trygghet.
– Nu sover man gott om natten, både familjen och de anställda har det tryggt, säger Anton Wendell.
Maskinerna körs inte på skift, förutom den mindre skotaren där två anställda har fördelat körtiden mellan sig. I dag består maskinflottan av : John Deere 1470G,
1510G, 1010G och Komatsu 901.
– Jag har försökt byta maskiner var tredje år. Det har funkat med de andrahandsvärden som är nu, men det vet man inte i framtiden – man kanske får ändra
strategi och köra dem längre. Byter man i tid blir det i alla fall inte panikslagna byten, säger han.
Lönsamhet och förarbrist?
Trots framgångarna är Anton bekymrad över lönsamheten i branschen, och inte minst för sina äldre branschkollegor.
– Även den entreprenör som inte längre är lika snabb måste kunna vara lönsam. Jämför man med de timmar man lagt med en annan bransch, så hade de förmodligen skrattat. Det borde vara rimligt att kunna jobba mer humant i 8–10 timmar och ändå ha lönsamhet.
– I skogsbranschen är det några driftiga människor som kör och tjänar jättemycket. Men andra kan inte jobba så mycket och då tjänar de inga pengar, medan vi är några som jobbar hårt – då anser bolagen att vi ”tjänar för mycket”. Det slår i nästa läge mot de som inte kan slita lika hårt.
Även ansvarsfördelning mellan entreprenör och uppdragsgivare, nya EUdirektiv och utmaningen att få tag i nya förare är saker han och övriga entreprenörer
talar om när de ses.
– Vi pratar ofta om arbetsbristen i branschen – det är något jag faktiskt är orolig för. Vi vet inte hur det ska gå i framtiden. Det är ett speciellt arbete. Du måste
kunna vara själv, ta eget ansvar och ha en hög arbetsmoral. Det är svårt att få folk att söka, säger han.
Var är du om tio år?
– Jag skulle vilja ha en grupp till. Mer att jag hoppar runt och kör där det behövs och flyttar maskinerna. Jag har en egen trailer nu, men hinner inte alltid, ibland
måste jag ändå leja transporten. Kanske även egen verkstad, i dag har vi har ett serviceavtal hos auktoriserad verkstad, säger han.
– Men jag vill inte bli någon kontorsnisse heller. Det vore fint att hinna vara ute, utbilda förarna och utveckla företaget. Helt enkelt investera tillbaka i företaget och till gubbarna, säger han.