logga
Line Djupström, Skogforsk
Bild: Sverker Johansson, Bitzer
En ny målbild* för hänsynen till biologisk mångfald vid grotuttag formuleras just nu av ett antal experter och forskare. Fokus ligger på att groten främst ska bestå av skogens vanligaste trädslag, samt att naturvårdstoppar – grova toppar – ska lämnas kvar. Gärna i solen.

Text: Sverker Johansson, Bitzer

Vilket är det största hotet mot biologisk mångfald vid grotuttag?

– Det är nog att grot riskerar att bli en gigantisk insektsfälla för insekter som är specialiserade på våra lövträd, säger Line Djupström vid Skogforsk, en av forskarna som medverkar i arbetet. Volymer av ädellöv, asp och hassel som får ligga mellan april och augusti används av insekterna för äggläggning. Om man sedan flisar groten kan det slå hårt mot en betydande del av de lokala populationerna.

Vad kan man göra om man missar ”flisningsfönstret”?

– Lyft undan de översta, solbelysta lagren i högarna så räddar man en del av äggen och larverna, de finns främst i de varma, solbelysta grenarna på toppen av högarna.

Men det viktigaste är grova toppar av lövträd inte hamnar i grothögarna, poängterar Line Djupström. Och de ska placeras rätt.

– Säg att man kapar en sälg, som annars lätt tippar eller blåser av, för att den ska sätta nya skott. Lägg då in toppen i en öppen hänsynsyta, en solig hyggeskant eller en sydsluttning.

Solbelyst död ved är generellt en större bristvara i skogen än beskuggad död ved. För att gynna vedlevande insekter som behöver hänsyn bör därför grenar och toppar som sparats som naturvårdshänsyn placeras där de förblir solbelysta under lång tid framöver, exempelvis i eller intill öppna hänsynsytor eller impediment. Då minskar dessutom risken för att de misstas för grot eller skadas vid framtida åtgärder.

* Målbilder för god miljöhänsyn är framtagna i samverkan med skogssektorn inom projektet "Dialog om miljöhänsyn som leds av Skogsstyrelsen."


Allt är viktigt på sälgen

Bortåt 180 fjärilsarter har sin larvutveckling hos sälgen och många fjärilar söker nektar i sälgblommorna. Mer än 75 skalbaggsarter lever på sälgens blad, blommor och knoppar. Dessutom är över 200 skalbaggsarter beroende av sälgens döda ved och bark. Ingen annan växt ger mat till så många olika bladsteklar, gallmyggor och andra småkryp. Också många trädsvampar och lavar lever på sälg. Det är alltså viktigt att de får stå kvar – och att dess grenar och toppar får ligga kvar i solen om de skulle behöva avverkas.

 

Gör så här:

Minst en femtedel av mängden grot bör lämnas kvar på hygget, inklusive naturvårdstoppar och den mängd som använts för att förebygga körskador. Där det finns rik växt- och marksvampflora bör grot av gran och ibland även övriga trädslag tas ut.

Uttag av grot koncentreras till de vanligaste trädslagen i det omgivande landskapet. I blandbestånd undviks ett ensidigt uttag av grenar och toppar av lövträd.

För att undvika att groten blir en insektsfälla bör färsk grot från ädellövträd, asp och hassel inte lagras i bestånd eller välta under perioden 15 april till 1 augusti. Flisa annars direkt. I andra hand görs anpassning genom att materialet omgående skotas till välta och täckas.

Lämna naturvårdstoppar från avverkade lövträd – låt dem inte hamna i grothögen! Eftersträva minst tre per hektar. Prioritera grövre toppar. Ädellöv, asp och hassel gör
störst nytta. Därefter björk och al.

Placera naturvårdstopparna solbelyst, exempelvis i eller vid öppna hänsynsytor eller impediment, för att gynna värmekrävande insekter.