Branschens tankar om Föryngringskollen

”Det här är vägen framåt!”

Föryngringskollen med tillhörande forum där skogsföretagen utan prestige kan analysera och diskutera föryngringsresultat och dela kunskap – det är vägen framåt! Det menar Olof Falkeström, skogsskötselspecialist på Norra Skog.

Tallplantorna i jämtländska Halåsen skimrar gröna i fukten på hygget. De planterades förra året efter högläggning och två års hyggesvila – en vanlig föryngringsmetod i dessa trakter. Men i likhet med de flesta skötselansvariga runt om i landet vill Olof Falkeström se betydligt bättre plantöverlevnad på hyggena framöver.

– Förra årets resultat från Föryngringskollen var inte tillfredställande, även om vi inte skilde oss från resten av Norrland. Plantorna verkar ha det tuffare häruppe.

Han böjer sig ned och undersöker noga stammen på en tallplanta. Inget stamgnag.

– Snytbaggen är ett större problem i Norrland än många tror, och mycket tyder på att skadorna ökar. Det finns starka indikationer på att trenden fortsätter, med tanke på det allt varmare klimatet, säger Olof Falkström.

Det går att minska snytbaggeangreppen genom att använda större plantor och anpassa planteringspunkten till ren mineraljord. Plantorna kan också förses med skydd, oftast ett beläggningsskydd. Insekticiderna är i praktiken utfasade genom skogsbrukets miljöcertifiering.

Men åtgärder kostar pengar i en redan ansträngd kostnadssituation och det finns förväntningar på att Föryngringskollen ska kunna ge mera information även om deras kostnadseffektivitet.

– I Norrland är omvänd torva den klart vanligaste planteringspunkten, medan olika mineraljordspunkter är vanligare i resten av Sverige. Men om snytbaggeskadorna fortsätter att öka kanske det är dags att tänka om även här?

– Fast snytbagge är bara ett av flera problem, och i och med Föryngringskollen hoppas vi snart kunna dra mer detaljerade slutsatser om vilka framgångsfaktorer spelar in för överlevnad, säger Olof Falkeström.

En viktig del av Föryngringskollen är det årliga forumet.

– Det har länge funnits ett behov av ett föryngringsforum, där vi som arbetar med frågorna träffas varje år. Annars blir det lätt att man sitter på sitt företag och gissar. Nu träffas vi gemensamt, analyserar resultaten och delar erfarenheter. Det här är ju inga affärshemligheter, utan vi behöver hjälpas åt! Och Skogforsk är duktiga på att skapa sådana här forum inom flera ämnesområden.

”Det handlar om miljardförluster”

– Det oroar oss att avgångarna ökar. För skogsbruket i stort innebär det miljardförluster, säger Erik Viklund, skötselchef på skogsägarföreningen Mellanskog. Han delar Skogforsks bild av att många plantor dör tidigt.

Varför tror du att det är så?

– Förhoppningen är att Föryngingskollen ska ge oss ett slutgiltigt svar. Men förmodligen är det en kombination av fler saker. Kemiskt skydd förbjöds 2019 och det mekaniska skyddet som används i dag är dels svårare att applicera rätt, effekterna är heller inte lika studerade. Vad händer till exempel med fotosyntesen när det mekaniska skyddet läggs som en solskyddsfaktor över stam och barr? Plantskolor har också mer begränsad tillgång till bekämpningsmedel, så sjukdomar riskerar att flytta med ut i skogen.

– Om plantornas vitalitet är nedsatt redan från början läggs ett större ansvar på plantöreren för plantvården. Istället har plantvården försämrats och det är svårt att få tag på personal och torkåren kommer tätare.

Ni vill inte anställa egna plantörer?

– Frågan kommer upp varje år. Men vi landar alltid i att vi inte har bättre förutsättningar än entreprenörerna att få tag i personal.

Mellanskog ser en ökning av svampsjukdomar i skogen, sjukdomar som normalt förknippas med plantskolor, till exempel gråmögel och Cladosporium. Även skadeinsekter som svart granbastborre och ögonvivel har ökat.

– Det tidigare kemiska plantskyddet kan mycket väl ha haft en effekt även på dessa skadegörare, som man inte var medveten om. Men samtidigt är det viktigt att komma ihåg att det har också blivit varmare – och det kan gynna skadegörarna, säger han.

Regionalt anpassade råd

Erik Viklund ifrågasätter det tidigare standardrådet: alltid plantera i omvänd torva med mineraljord om möjligheten finns.

– I teorin kanske det stämmer. I till exempel Uppland kan det nog vara klokt att plantera direkt i mineraljorden. Det blir ofta för torrt i den omvända torvan på våren. Samtidigt har våra medlemmar i Värmland och Härjedalen fuktigare försomrar – där kan den omvänd torvan vara ett bättre alternativ.

– Inom skogsbruket är vi dåliga på regionalt anpassade råd. Men kunskapsunderlaget har varit litet. Tidigare forskning om föryngringar har framförallt baserats på få försök, i liten skala. Det gör Föryngringskollen unikt. Det är första gången forskning sker i den omfattningen, på planteringar ute i verkligheten, säger Erik Viklund, som efterlyser nytänk:

– Vi behöver ta ett helhetsgrepp på överlevnaden. Utmaningarna med personalförsörjningen talar för en framtid med planteringsmaskiner, men jag vill komma bort från dagens långa harvspår. Egentligen behövs bara en planteringspunkt på 30 centimeter i diameter som är ordentligt fräst.

”Idén är jättebra”

– Vi ser med spänning fram emot årets resultat och analysen, vi är som alla andra oroliga och fundersamma när så många plantor försvann på kort tid i projektets första testomgång – det handlar ju också om att vi tappar en del av effekten från skogsträdsförädlingen. Det har fått oss att fundera på om våra egna uppföljningar brister eller om det kan bero på olika sätt att mäta.Nu var ju detta en testomgång, så kommande års mer omfattande inventeringar kommer att ge mer kött på benen.

– Så idén med Föryngringskollen som sådan är jättebra – vi behöver ett stort, statistiskt säkerställt material att analysera. Att branschen gör detta tillsammans är vi ivriga påhejare av.

Årets mätning

Men Gisela Björse oroar sig för årets mätning.

– Våra markberedare står still sedan länge och just nu står alla våra avverkningsresurser i Götaland och Svealand på grund av torkan. Om sommaren fortsätter så här kommer vi förstås att se det i Föryngringskollen och då är risken att vi tappar nyanserna och får svårt att avgöra vad annat än torka som slår ut våra plantor. Men vi får förstås samtidigt se detta som ett långsiktigt åtagande, och då har även besvärliga år stor relevans.