Tio år med BETT
– Det är nästan svårt att tro att de här tallarna var så pass hårt betade, de har återhämtat sig något. Men vänta tills du får se skillnaden i hägnet!
Mikael Krook, försökstekniker vid Skogforsk, närmar sig Boxholms-hägnet, och får kämpa för att öppna grinden på grund av växligheten innanför stängslet. Tallar trängs med naturligt föryngrat löv, trots att en lövröjning gjordes i hägnet för några år sedan. Utanför stängslet står tallarna glest. På löv är det nästan tomt. Det är tydligt att området betas hårt, och av de 21 hägnförsöken toppar Boxholm andelen klövviltsbetade träd.
Hägnet ingår i Skogforsks så kallade BETT-försök, där långliggande försök ska ge svar på viltbetets effekter. Hägnen anladesmellan 2012 och 2014, med stor geografisk spridning, från Västerbotten i norr till Småland i söder.
– Vi har gjort årliga inventeringar av tall och gran sedan planteringen, och följer olika slags betesskador och tillväxtparametrar, säger Mikael Krook.
Resultaten från BETT följs med stort intresse av skogsbruket. Svenskt skogsbruk kämpar med stora viltskadeproblem, och enligt Skogsstyrelsen går virkesvärden för miljarder varje år till spillo. Exakt hur stora kostnader viltbetet medför vet man inte, men skadorna är fortfarande höga.
– De flesta ytorna i BETT-försöket befinner sig fortfarande inom beteshöjd för åtminstone älg, det vill säga under 2,5 meters höjd, vilket innebär att vi än så länge bara har resultat från plantstadiet och det tidiga ungskogsstadiet. Men genom att följa BETT-försöket kommer vi kunna kartlägga tillväxtförlusterna från klövviltsbete, säger Märtha Wallgren.
Tre resultat från BETT
Tallen vinner över granen – trots betet
Trots att viltet, särskilt älgen, hellre käkar tall än gran har tallen haft en bättre höjdutveckling än gran i samtliga bestånd. Trots stora skillnader i höjd- ochvolymtillväxt mellan hägnade och ohägnade tallar uppvisar tallen bättre tillväxt och vitalitet jämfört med gran.
– Resultatet gör att trädslagsbyte till gran generellt inte kan anses vara ett bra alternativ för att minska viltets påverkan på skogsproduktionen, något som varit vanligt framför allt i södra Sverige, säger Märtha Wallgren. Sedan finns det naturligtvis undantagsfall när tallplanteringar äts upp fullständigt och då kan gran vara det enda rimliga alternativet för en enskild markägare att få upp en skog.
Det här är anmärkningsvärda resultat. Granifieringen kan – ur ett produktionsperspektiv – därmed ses som ett misslyckande för ett mycket stort antal skogsägare, särskilt då gran på tallmark också medför en stor risk för framtida klimatskador
Äbin missar vanligaste skadan
Den vanligaste formen av klövviltsbete på tall har varit sidoskottsbete, vilket oftast inte påverkar kvaliteten, men däremot trädets tillväxt. Näst vanligast är toppskottsbete som kan ge sprötkvist och dubbelstam och därmed sänka kvaliteten.
– Att den nationella betesinventeringen Äbin inte registrerar sidoskottsbete är ett problem eftersom Äbin-data används för att beräkna viltbetets effekter, menar Märtha Wallgren.
– Beteseffekterna är större än vad som rapporteras i Äbin. Där registreras toppskottsbete, stambrott och barkskada hos tallar och granar i höjdspannet en till fyra meter. Ett sätt att införliva dessa insikter i aktiv förvaltning är att tillämpa ett flerartsperspektiv för vilt och att göra regelbundna uppföljningar av beteseffekter på skog utanför Äbins höjdspann, säger Märtha Wallgren.
Harbete vanligt – men övergående
BETT-försöket bekräftar bilden att klövvilt är de vanligaste betarna i svensk produktionsskog. Något förvånande visar BETT-försöken att harbete skett i närapå samtliga BETT-försök. Däremot var omfattningen av beteskadorna liten och har varit snabbt övergående. Undantag finns dock – på några bestånd med nyplanterad tall betades så mycket som 60 procent av hare.
Tallen har haft en bättre höjdutveckling jämfört med granen, trots bete. Statistiken visar höjd och volym vid senaste inventering 2022 i de tre BETT-bestånden i Värmland. OH = ohägnat.