Så slarvar du bort dina vägpengar: Finn fem fel!
1. Vägen är byggd med en för liten grävmaskin som inte klarar större stenar, så vägen är krokig. Det ger större slitage och långsam körning. Större stenar intill vägen bäddar för ineffektiv buskröjning.
2. Bygget är underfinansierat, framför allt är gruslagret alldeles för tunt. Det är produktionssidans privilegium att tvingas köra sönder vägar om man måste ha fram råvara, men det blir mycket värre och dyrare skador om man inte gjort rätt från början.
3. Nyss tog man ut grot här. Skotaren har kört i vägkanten och raserade då diket och klämde sönder en trumma. Många förare har via maskinförarutbildningen lärt sig att maskinen ska köra på kanten om man måste upp på vägen. Detta för att undvika spår av banden i hjulspåren – men den ska i så fall köra mitt på vägen, eftersom vägen är konstruerad för det.
– Fast maskinerna har inte på vägen att göra, inpräntar Dan Lindström. Varken vid lossning eller vid transport mellan olika
4. Uppe på vägen har skotarbanden klöst upp finjordsrikt material som blandats med det tunna gruslagret. Det sänker bärigheten ytterligare och uppblandningen permanentas då väghyveln dyker upp.
5. Allt detta har gjorts under den blötaste perioden på året, med massiva regnmängder. Längre vägsträckor är sönderkörda, eftersom vägar med denna tillgänglighetsklass bara håller vid tjäle (inträffar sällan i Uppland) eller vid mycket torra förhållanden.
Skogforsk kommenterar
Skogforsks vägspecialist Dan Lindström har även ingått i arbetsgruppen för Skogsstyrelsens nulägesrapport.
– Jag är väldigt nöjd, vi har inte haft en lägesanalys sedan 90-talet och förhoppningsvis får den stort genomslag, säger han. Vi står inför stora utmaningar och då är det viktigt att vi kartlagt utgångsläget och våra svagheter. För det är lätt att göra fel, särskilt när vägkompetensen är så låg ute i organisationerna som analysen visar.
Rapporten varnar för undermåligt underhåll av vägarna och att branschen skjuter stora kostnader framför sig. Men vad kostar det då att hålla en väg i skick?
– Runt 10 000 kronor per kilometer och år på de vägar som vi planerar att använda i större omfattning, men det förutsätter att du byggt rätt från början, svarar Dan Lindström tvärt. Om man utgår från Trafikverkets rekommendationen så ska vägkanterna röjas med ett slag varje år och med två slag vartannat år: cirka 1 200 kronor, Underhållshyvling minst en gång per år: cirka 1 000 kronor. Dikesrensing med eventuella byten av äldre trummor vart 6–7 år: cirka 2 800 kronor. Underhållsgrusning 30 ton per km och år: cirka 5 000 kronor.
– Ingen gör det här idag, åtminstone inte i någon större omfattning, men det är vad vi bör budgetera för om vi planerar att transportera virke året runt och dessutom har svårt att fokusera upprustningsåtgärder till enskilda områden. Virkesbristen medför att vi måste anskaffa virket där det finns, hos de skogsägare som avverkar, och de har oftast kortare framförhållning för förebyggande underhåll.
– Så jag tycker det är bra att skogsnäringen gått samman och bekostar klassning skogsbilvägar. Dels för att få en bild över skogsbilvägnätets standard, och dels för att kunna premiera virkesköp vid bättre vägar med god framkomlighet och tillgänglighet större delen av året. Att de skogsägarna får bättre betalt anser jag är fullt rimligt.