Efter branden: ”Det är mycket psykologi i det här.”

Text och foto: Sverker Johansson, Bitzer

– Under 2018 prioriterade vi att få ut sågbart virke ur skogen och Färilasågen gick varm. Vi lyckades rädda 130 000 kubikmeter åt medlemmarna, men samtidigt var det inte läge att börja med några återväxtåtgärder. Och det var nog lika bra, för en slutsats från våra insatser är att hyggesvilan är viktig – dessutom hinner man följa vart allt tar vägen: Hur går det med de gröna träd vi lämnat, klarar de sig? Hur snabbt kommer det hyggesvegetation och självföryngring? Vad händer med plantorna när de står ensamma på ett svartbränt hygge?

– Men det är mycket psykologi i det här … skogsägarna vill se aktivitet, de har tappat stora värden och många års tillväxt, så de vill komma igång med restaureringsarbetet, och det måste man också ha respekt för som rådgivare.

– Året efter drog vi igång på allvar. Mycket av det vi planterade och sådde under 2019 blev bra, och det berodde nog främst på en varm men fuktig vår. Fast vi hade en del angrepp av snytbagge och även ögonvivel, normalt sett har vi inga  problem med den, men här var plantorna det enda gröna på hyggena och det uppskattades av viveln. De flesta plantorna hade gröndelar kvar efter att viveln ätit
barr, så de tog sig igen.

– Våren 2020 var det hett och det kom inte regn på flera veckor. Och det blev ännu hetare på de svartbrända ytorna. Det resulterade i en del omplanteringar. Där vi avverkat mycket grov skog och det fanns färska stubbar fick vi också en del problem med snytbagge. Vi kunde ha väntat längre, men vi var osäkra på hur snabbt konkurrensen i form av hyggesvegetation och självföryngring skulle försvåra återväxten.

– Men det var faktiskt först under 2023 som självföryngringen verkligen kom igång på allvar. Det ger ett bra tillskott i form av stora mängder lövträd, men också tall.