Föryngringskollen: Vart tar alla plantor vägen?
Frågetecknen hopar sig efter premiärsläppet av den landsomfattande inventeringen Föryngringskollen. Totalt är 575 bestånd, utspridda över Sverige, inkluderade i landets mest omfattande plantinventering någonsin. Och det är flera resultat som sticker ut, menar Mattias Berglund, projektledare för Föryngringskollen vid Skogforsk.
– Framför allt är plantantalet betydligt lägre än det förväntade – och det redan en tillväxtsäsong efter planteringen, säger han.
I snitt för hela landet hittades 1 390 plantor per hektar, varav 1 216 levande, vilket kan jämföras med skogsbrukets plantbeställningar, som i snitt var 2 110 plantor. Beställningen överensstämmer för övrigt exakt med det antal plantor som återrapporterats som planterade.
Det fattas alltså plantor: 736 plantor/hektar i Norrland, 792 plantor/ hektar i Svealand och 623 plantor/hektar i Götaland.
– Trettio till fyrtio procent av de beställda och återrapporterade plantorna saknas, konstaterar Mattias Berglund. Även den mindre pilotstudien 2022 visade liknande siffror.
En möjlig förklaring som lyftes under pilotstudien var att plantorna som dör kort efter plantering hinner försvinna till dess att inventeringen sker på hösten och att de därmed inte hittas. Med stöd av Norras forskningsfond har Skogforsk grävt djupare i frågan, med data från 40 000 GPS-positionerade plantor.
– Bara en till tre procent av plantorna var försvunna. Med andra ord förklarar det inte det stora antalet saknade plantor, säger Mattias Berglund.
Kanske missar inventeringen helt enkelt plantorna? I högt gräs och avverkningsrester är plantorna inte alltid lätta att hitta. Men även detta undersökte forskarna.
– Det är klart att det är omöjligt att hitta alla, säger Mattias Berglund. När våra fältspecialister gjort stickprov och finkammat provytorna ser vi att 3–8 procent av plantorna missas. Långt ifrån de 30–40 procent saknade plantor med andra ord. Vart alla plantor tar vägen vet vi inte, men detta är en mycket viktig fråga att utreda vidare!
Flest överlevare i Götaland … eller?
Bäst i klassen när det kommer till levande plantor var Götaland. Här var 11,2 procent av de återfunna plantorna döda. Svealand och Norrland hade en högre andel döda plantor (13,8 respektive 14,0 procent). Men kanske är det för tidigt att kröna en vinnare. I Götaland finns en större andel plantor med låg vitalitet som bedöms löpa en stor risk att dö.
Omvänd torva = riskfylld plantering?
Att plantera i omvänd torva är närmast en ryggmärgsreflex för många erfarna plantörer. Men kanske är det dags att lära om? Analyserna av planteringspunkterna visade att de plantor som planterats i omvända torvor mådde allra sämst och detta gällde både för omvända torvor med och utan täckande mineraljord. Bäst mådde i stället plantorna som planterats direkt i mineraljorden. Detta mönster kunde även ses under pilotåret 2022.
Var överlevnaden i omvänd torva lika låg i hela landet?
– Inte riktigt, i Norrland och Svealand var generellt sett skillnaderna mellan de omvända torvorna och mineraljordspunkterna större än i Götaland. Skillnaderna var också tydligare för tall än för gran som normalt planteras på fuktigare marker. Sedan är det också stora regionala skillnader hur mycket omvänd torva används. I norra Sverige har hälften av plantorna planterade i en omvänd torva, och i Svealand 40 procent. I Götaland däremot, var bara 15 procent planterade i dessa planteringspunkter, säger Jonas Öhlund vid Skogforsk.
För de blötare markerna var plantering i omvänd torva i regel inget större problem. Men på friska och torrare marker var överlevnaden tydligt sämre. Även små plantor (25-30 kubikcentimeter ) hade sämre vitalitet än större plantor, kanske för att rotklumpen lättare torkar ut.
– Statistikens gemensamma nämnare pekar på att vattentillgången är avgörande i plantornas tidiga etableringsfas och här kan de omvända torvornas sämre vattenförsörjning till plantorna vara en stor nackdel. Men vi hade en mycket torr försommar i fjol, och det här är bara det första riktiga mätåret, påpekar Jonas Öhlund. Han påpekar även att plantöverlevnaden inte är allt. Viktigt är också att plantorna växer och utvecklas i takt med övriga plantor och även med självföryngringen så de inte hamnar efter och i slutändan röjs bort.
Föryngringskollen
Huvuduppdraget i projektet var inte att räkna plantor, utan att identifiera orsakssambanden till de höga plantavgångar som rapporterats om under de första åren efter plantering. I projektet undersöks bland annat planteringspunkterna noga då dessa i tidigare försök visats sig betydelsefulla för den tidiga plantöverlevnaden. Här: omvänd torva med ett tjockt lager organiskt material som lätt torkar ut.