Adaptivt hyggesfritt skogsbruk i praktiken – vänskapligt i Venjan
Text och foto: Sverker Johansson, Bitzer
Forts. ingress: Uppdraget: att tillsammans resonera sig fram till lämpliga metoder för hyggesfri avverkning i ett äldre tallbestånd med hotade arter som till exempel urskogsporing.
– Det var självklart att vara med, konstaterar Mattias Ahlstedt, ordförande i Naturskyddsföreningen Dalarna. Hade det bara varit Stora Enso hade vi nog känt en liten oro för att samarbetet hade kunnat användas som ett skyltfönster, men med så många andra intressenter inklusive myndigheter och forskare, så kändes det istället väldigt viktigt. Vi har i många år sagt att hyggesskogsbruket måste bort, och då måste vi ha något annat istället.
Dela och ta emot
– Vi vill dela med oss av vårt kunnande, men är även öppna för att ta emot kunskap. Jag har lärt mig mycket om maskinval, hur stora träd de kan hantera, hur man planerar körningen … å andra sidan kan jag bidra med kunskap om arter som är viktiga i den här miljön och deras krav. Här får vi också testa tre olika metoder – det blir spännande: Blir det tillräckligt ljust för att nya plantor ska komma upp, till exempel?
Över huvud taget så tycker Mattias Ahlstedt att hyggesfritt tas på större allvar i skogsbruket idag.
– Numera måste alla förhålla sig till de här metoderna, eftersom de ger ett annat utfall. Kalhyggena är den enskilt största anledningen till att vi har så många rödlistade arter. Jag tror att vi kommer att se mycket mer av hyggesfritt, och då måste vi alla förstå hur det fungerar. Och vad som eventuellt inte fungerar. Därför är det här projektet så värdefullt.
Smart och skonsam markberedning
Avverkning sker som plockhuggning, korridorer och luckhuggning. I luckorna trycker Tommy Rytter ned tallarna med sin skördare så att rotvältor skapas – mineraljorden blottas och ger en markberedningsfläck. Sedan upparbetar han träden. På samma sätt drar han upp underväxande granar med rötterna. De har ett mycket utbrett rotsystem under det tunna humuslagret och blottar mycket jord.
Det är något somLeif Öster gläds åt. Han är skogsägare i södra Dalarna och har själv en del arealer med hyggesfritt skogsbruk på sin mark. I adaptivprojektet representerar han Dalarnas regionala skogsprogram.
– Markberedning planeras sällan och blir ofta schablonmässig. Här är en del av idén att bevara mykorrhizan, så jag tänker att den här skonsamma lösningen är bra. Dessutom smart utförd, så att vi slipper släpa hit en maskin till.
– Det har varit väldigt givande att få diskutera de här frågorna praktiskt i skogen. Jag hör nu från många håll – skogsägare, kunder och allmänheten – att intresset för hyggesfritt skogsbruk ökar väldigt snabbt. Så det är avgörande att vi får igång fler långliggande försök av den här karaktären.
– Stora Enso har skött processen utmärkt genom att bjuda in ett intressant gäng med många synvinklar och även bidragit själva med mycket kompetent personal, som dessutom aktivt snappat upp hur vi resonerat. Jag uppfattar det som att de har ett genuint intresse av att tänka nytt. Det är förstås svårt när det inte finns forskningsresultat att hänga upp besluten på. Men vi har flera hundra års erfarenhet i gruppen, det räcker väl en bit i alla fall!
Håkan Lissman vid Älvdalens och Särna-Idres besparingsskogar är den som tipsade om hur skördarföraren kan åstadkomma skonsam markberedning. Hans maskinförare kom på metoden när de gjorde NS-avverkningar på besparingarna.
– Fast då strösslar vi högstubbar och lågor runt oss, det är en helt annan målsättning. Så det är jättebra att brett få diskutera hur hyggesfritt ska kunna gynna flera olika mål. Det är spännande när naturvården möter produktionen, vi pratar för lite med varandra tycker jag. Det här är i princip helt nytt för mig, så det finns många intryck att fånga upp om man bara lyssnar!
1. Mattias Ahlstedt, SNF. 2. Leif Öster, skogsägare. 3. Håkan Lissman, Älvdalens besparingsskog. 4. Martin Persson, Stora Enso.
Mer död ved
Hur går det då för urskogsporingen på längre sikt i den här typen av skog? Gruppen har även låtit kata ett antal tallar för att skapa senvuxen fetved.
Det kan ge betydligt motståndskraftigare och därmed äldre träd, och en mer hållbar död ved som kan överbrygga eventuell brist på död ved under seklen. Det var en kompletterande åtgärd som gruppen resonerade sig fram till, för det blir inte automatiskt mer död ved i en hyggesfri skog.
– Det är spännande och kul med sådana tankar och idéer, tycker Martin Persson som är planeringsledare på Stora Enso. Vi är ju en brokig skara men det har varit ett fantastiskt fint samarbetsklimat. Jag tycker att vi har varit öppna för varandras åsikter och försökt hitta lösningar som fångar upp både förhoppningar och farhågor.
– Vi har talat om fortsatt arbete i den här gruppen, det här var en väldigt positiv upplevelse. Det finns många objekt som vi vill ha input på även i framtiden!