Full koll i Lilla Trångshyltan

Text: Elin Fries och Sverker Johansson/Bitzer

Tillsammans med hustrun Sonja sköter Lars-Erik Levin 78 hektar produktiv skogsmark i norra Skåne, och han är på flera sätt unik. Han har flera decenniers erfarenhet av blädning, men kan samtidigt jämföra metoden med sitt eget ttrakthyggesbruk på samma fastighet. Dessutom har han noggrant fört bok över skogen och brukandet, med järnkoll på tillväxt, avverkningar och skogsskador.

Den hyggesfria delen – ungefär 30 procent av skogen – sköts som blädning med inslag av måldiameterhuggning, där träd över 45 centimeter är mogna för skörd.

– Ett bra mått är om jag kan famna trädet, säger han och lägger armarna om  en gran. Så jag har alltid med mig ”klaven”, vet du! Då vet jag att det är en tvåkubiksgran, det är målet.

Målet är att alltid ha kvar mer än 250 kubikmeter per hektar efter avverkningen, förklarar Lars-Erik Levin. Vid den senaste avverkningen 2017 gjordes ett uttag på omkring 70,5 m3sk skogskubik per hektar. Nästa avverkning kan ske om 10–15 år, tror han.

– Men vi är flexibla – vi kan avverka när det är fördelaktiga timmerpriser. Senast blev utfallet på sågtimmer 83,3 procent. Det är skillnad det – vid nästa avverkning ute i mina trakthyggesbestånd skulle jag tippa på att timmerandelen landar på 50 procent, säger Lars-Erik Levin.

Kräver god planering

Att trädet nått sin måldiameter innebär startskottet på planeringen. Under fina sommardagar märker Lars-Erik noga ut vilka träd som ska huggas, och markerar fällriktningen. Själva fällningen sker på vindfria dagar i slutet på oktober och början av november. Till sin hjälp har Lars-Erik en motorsåg utrustad med ett 20 tums sågsvärd samt tre kilar.

– Jag fäller alltid när det är frostfritt, det är nästan en förutsättning. Underväxten är så ömtålig, man slår sönder för mycket om det är fruset. Och när det är mellan noll och fem plusgrader slipper man att behandla stubbarna mot rotröta.

Anmärkningsvärt lite skador

Temperaturmetoden har lyckats, träden som drabbats av röta i det  hyggesfria beståndet är ytterst få. Över huvud taget är frånvaron av skador anmärkningsvärd. Lars-Erik har nästan inga problem med vare sig rotröta eller stormskador i den hyggesfria delen av skogen.

Under stormarna Gudrun och Pär föll totalt 4 200 kubikmeter i hans trakthyggesbruk (57 m³sk/ha). I den hyggesfria skogen? 6 m³sk/ha.

Under skogspromenaderna spanar han ständigt efter  granbarkborreangripna träd.

– Död ved kan man ha i viss mån, men vindfällen får inte förekomma i granskog, för kommer det in granbarkborre i detta vore det en katastrof, säger Lars-Erik och slår ut med sina långa armar.

Du verkar klarat dig bra mot granbarkborre här?
–Jo. En gran dog av granbarkborren 2020 – men det stod torrt, uppe på en backe. Annars har det inte varit några fatala angrepp på den hyggesfria  skogen sedan 1980. Jag tror att tallarna, överståndarna, är värdefulla för att dämpa både granbarkborren och stormarna. Och granarna har en rejäl grönkrona, de har nästan ingen naken stam. Det hämmar trivseln för granbarkborren. Titta, här syns några flyghål. Men granen har klarat sig, säger han och klappar på tvåkubiksträdet.

Trakthyggesbruket är stommen

Större delen av skogsinnehavet sköts som klassiskt trakthyggesbruk.

– Målet är att det ska stå 700 kubik per hektar här vid slutavverkningen, säger Lars-Erik när vi tränger oss in i en mörk granplantering intill blädningsskogen. Just nu ligger tillväxten ligger på runt 18–20 kubik per hektar här, och jag tror vi kan avverka om 15 år. Risken med så mycket volym är förstås att om det blir en riktig torrsommar kan det bli vattenbrist.

Både paret Levin, sonen Johan och svärdottern Camilla, som numera äger Lilla Trångshyltan, är nöjda med uppdelningen med en tredjedel hyggesfritt och resten trakthyggesbruk.

– Tänker man på nästa generation här i Trånghylta är det värdefullt för dem att kunna ha all den här kubiken och de pengarna som det innebär, säger Sonja Levin.

Ökande granandel

Paret tog över skogsinnehavet av Lars-Eriks far 1980. Men sedan dess har mycket hänt med blädningsskogen. Den är på väg att bli betydligt mörkare, vilket lett till vissa anpassningar. 1962 års skogsbruksplan visar en tallandel på 80 procent, medan andelen gran var så liten att den stod inom parentes. I dag dominerar granen.

– Det är ett problem på lång sikt. Tallen går ju knappt att få föryngring på, dels på grund av viltbetet, dels för att det är för mörkt, säger Lars-Erik.

För att få upp fler pionjärträd som tall och ek har han därför tagit upp en del större luckor med mer ljusinsläpp.

– Här ser ni hur ekplantorna börjar komma! Jag planterar både ekollon och ekplantor som jag driver upp själv, och det har gått bra. Men att öka tallandelen är fortfarande ett bekymmer, säger han.

Ovanligt självverksam

Lars-Erik Levin följer trädens utveckling på individnivå och avverkar för egen hand. Lönsamheten är minst lika god som trakthyggesbruket, visar hans minutiöst förda statistik.

– Den höga lönsamheten i det hyggesfria beror mycket på självverksamheten. Man kan inte debitera 500 kronor i timmen för tiden där, men jag ser det som en njutning att gå i skogen och lyssna på fågelsång, inte som ett arbete, säger han.

En digital Lars-Erik?

Men kan man bedriva ett sådant här initierat och framgångsrikt skogsbruk om man inte är just Lars-Erik Levin? Den frågan intresserar många. Skogsstyrelsen följer hans bestånd, liksom forskarna på Linnéuniversitetet. Med hjälp av drönare och appar har varje träd mätts och positionerats.

– Kanske är det framtiden? funderar Lars-Erik. Att man kan analysera skogen och göra en digital stämpling … och ge skördarföraren instruktioner? Ingen kan gå och leta träd och fundera över valen med dagens timpenning, utan man måste veta på förhand vad som ska göras.