Naturnära skogsbruk ger riskspridning i Freiburg
Text: Eliln Fries, Bitzer
Nicole Schmalfuss är chef för Freiburgs kommunskogar och tar emot oss utanför de nya lokalerna, tre kilometer utanför Freiburgs stadskärna, innan vi går ut i skogen.
– Stora delar av byggnaden består av korslimmad bok hämtad en kilometer härifrån. Genom nya metoder kan vi numera använda även bok av lägre kvalitet. Vilket är tur, för vi räknar med att andelen bok kommer öka i regionen, samtidigt som gran och silvergran minskar, säger Nicole Schmalfuss.
Hon ansvarar för 5 200 hektar skogsmark runt om Freiburg, där många mål samsas. Virkesproduktion är viktigt, där nära 90 procent av tillväxten blir timmer och bränsleved.
– Ekonomi är viktigt, men det handlar inte bara om timmerproduktion, utan även alla andra ekosystemtjänster. Vårt viktigaste mål är att ha stabila och hälsosamma skogar som erbjuder en rad tjänster, säger hon.
Anpassningar för klimatet
Klimatförändringarna är tydliga här. Liksom resten av Tyskland har Freiburg drabbats av flera extremt torra perioder de senaste åren. För skogsägare har följderna varit tydliga. Nära en halv miljon hektar är nästan utraderade av granbarkborren. De senaste åren har den 5 200 hektar stora kommunskogen haft stora problem med torka, med granbarkborreangrepp till följd, som framför allt har attackerat gran och silvergran.
– Vi tänker hela tiden på att det blir torrare och varmare. Men du får arbeta med vad du har, observera och stödja den naturliga dynamiken i skogen, och bara ingripa där naturlig föryngring inte leder till önskade mål, menar Nicole Schmalfuss.
Hon går fram till några silvergranar som dött av granbarkborreangrepp och undersöker den naturliga föryngringen.
– Om föryngringen bara består av silvergran är det ett problem, för vår erfarenhet säger att silvergran inte passar för den ståndorten. Det gäller inte bara här, utan över hela området nedprioriteras gran och silvergran till förmån för torktåliga trädslag. Vi kan till exempel välja att plantera in ek i stället, eller om vi hittar douglasgran kan vi välja att aktivt stödja den föryngringen, säger hon.
Viltbete ett hot
Nicole är tydlig med att viltbetet är den största utmaningen för att fortsätta ha en bred uppsättning av trädslag att välja från. – Vi har stora utmaningar med rådjur. De är selektiva med vad de äter och går hårt åt ek och silvergran. Att vi förlorar trädslag innebär att vi har sämre förutsättningar tt anpassa skogen till ett nytt klimat, säger hon.
Kommunskogen ansvarar själva för jakten.
– Det är mycket jobb, men att hålla nere viltpopulationen är nödvändigt, och att arrendera ut jakten ger inte tillräcklig avskjutning, säger hon.
I områden där eken är ovanlig, som i bergstrakterna, får ekarna hägnas ibland. I dalen har en aktiv viltförvaltning i kombination med större ekplantor räckt.
Individuell trädskötsel
Mycket av skötseln handlar om ljusinsläpp för att säkra nästa trädgeneration.
– Skogsarbetarna är numera mycket skickliga på att bedöma justillgång. Till exempel avverkas bok innan den blivit fullstor, annars gör beskuggningen att ingen föryngring kommer ske. Att avverka tidigare innebär att vi att vi förbättrar förutsättningarna för ek och douglasgran,
säger Nicole Schmalfuss.
Här och var står enstaka granar, uppenbarligen hårt åtgångna av granbarkborren.
– Jag tycker det här är en bra bild för att visa varför vi väljer en mixad skog för riskspridning. Trots att enskilda träd dör upprätthåller skogen sina ekosystemtjänster. Och vi behöver inte börja från början, det finns alltid naturlig föryngring att arbeta med för nästa generation, säger hon.