Vad kostar det att ändra sig?

Tidigare studier tyder på att övergången från ett likåldrigt bestånd till ett olikåldrigt, fullskiktat bestånd kan spänna över flera decennier. Kontinuitetsskogen formas dels genom avverkning, dels genom inväxning underifrån. Om avverkningarna är för hårda, eller om föryngringen i beståndet inte är tillräckligt stor, äventyras omställningen.

– Vi vet inte så mycket om den här processen eller hur stora riskerna egentligen är för ett misslyckande, konstaterar Nils Fahlvik, som är skogsskötselexpert vid Skogforsk. Men för markägaren är det troligen viktigt att kunna bedöma de ekonomiska konsekvenserna av en avbruten konvertering. Det kan ju också handla om att man vill något annat än den förra ägaren.

Simulerad konvertering

Tillsammans med forskare vid SLU har Skogforsk därför – genom simulering – undersökt olika scenarier där konvertering till kontinuitetsskog påbörjats i likåldriga granbestånd, för att senare överges genom slutavverkning. Simuleringens indata kommer från  24 ungskogar fördelade på kluster som representerar norra, mellersta och södra Sverige.

Samtliga bestånd hade planterats med gran och föryngrats efter avverkningar utförda 2009–2013.

Målet för konverteringen var att uppnå en så kallad omvänd j-kurva, som kännetecknar en blädningsskog i balans. Det innebär en dimensionsfördelning med många små träd och färre stammar med större dimensioner. Som referens till scenarier med konvertering simulerades ett konventionellt trakthyggesskogsbruk (BAU) med röjning
följt av två gallringar och slutavverkning.

Omställning

För scenarier med omställning till kontinuitetsskogsbruk fick röjning, förstagallring och andragallring vara beslutspunkter där en konvertering påbörjades.

Konvertering redan vid röjningstidpunkten simulerades genom två olika typer av uttag, för att öka dimensionsspridningen. Det gjordes dels genom att eftersträva en jämn fördelning över alla dimensionsklasser (”uniform”), dels genom att röja för ett avtagande stamantal med ökande dimension (”blädning”). Tillståndet
efter röjning fick utgöra indata till Heureka.

Gallringarna simulerades som två konventionella gallringar med utgångspunkt i gallringsmallarna. För scenarier med konvertering skedde i stället en övergång till upprepade selektiva uttag inriktade på grövre träd för att efterlikna blädningshuggningar. Två olika styrkor på uttaget simulerades för dessa huggningar. I det ena fallet tillämpades en grundyta efter uttag som låg 25 procent under nivån i konventionella gallringsmallar (”medium”). I det andra fallet var grundytan efter uttag 40 procent lägre än gallringsmallarna (”stark”).

Vad hände med bestånden?

Scenarier med omställning till kontinuitetsskogsbruk resulterade i lägre medeltillväxt för stamvolymen fram till slutavverkning jämfört med BAU. Tidig konvertering och kraftiga uttag i samband med blädningshuggningar bidrog till sänkt medelproduktion.

Markvärdet minskade med tidigare omställning och ju större uttag som gjordes vid blädningshuggningar. Att eftersträva en förskjutning av stamantalet mot klenare dimensioner redan vid röjning (”blädning”) gav större sänkning av markvärdet än uniform röjning.

Låg risk att ställa om

Vilka slutsatser kan man då egentligen dra av en sådan här studie? Det görs ganska många lösa antaganden, och allt är simulerat med en modell som inte är så bra på att hantera just kontinuitetsskogar. Forskarna tror ändå att simuleringarna ur ett ekonomiskt perspektiv är relativt robusta, i vart fall vad gäller omföring från och med gallringsstadierna – där är bestånden redan på plats och simuleringenlöper endast under en omloppstid. En omloppstid som dessutom är ganska långt gången när konverteringen sker.

– Att ställa om under gallringsfasen verkar alltså inte ge några stora ekonomiska risker vid en återgång till trakthyggesbruk när den görs vid lägsta slutavverkningsålder, konstaterar Nils Fahlvik. Det är kanske inte så oväntat. Skillnaden mot BAU är att vi gallrat skogen hårdare. Det har gett lägre tillväxt, men å andra sidan har vi fått högre intäkter tidigare under omloppstiden.

Har man redan i röjningsfasen eftersträvat en omvänd J-kurva, så kan det istället bli dyrt om man återgår till trakthyggesbruket – främst för att man relativt tidigt tappat en hel del skogsproduktion. Allt enligt simuleringen.

Behövs bättre tillväxtmodeller

Eftersom simuleringen begränsades till en normal omloppstid bedömdes ändå Heureka beskriva det ursprungliga beståndets utveckling väl.

– Det finns en osäkerhet vid framskrivning av skiktade, heterogena bestånd i Heureka, det gäller bland annat simulering av inväxning av beståndsföryngring och skador av vind och snö vid omställningen, menar Nils Fahlvik. Så det finns ett behov av att utvärdera befintliga modeller och utveckla nya som är anpassade till skiktad, olikåldrig skog.

Markvärde vid avbruten omföring i relation till trakthyggesskogsbruk (BaU, som motsvarar referensvärdet 100 procent). Staplarna avser medeltal för ytor i norra, mellersta och södra Sverige. Två olika styrkor för uttag i samband med omföringshuggningar testades: medium och
starkt där målområdet för grundyta efter uttag var 25 resp. 40 procent lägre jämfört med Skogsstyrelsen gallringsmallar. Beräkningarna är gjorda med en kalkylränta på två procent.

Omföringen påbörjades antingen vid röjning, första gallring eller andra gallring. Vid ”uniform” röjning eftersträvades lika stamantal för alla dimensionsklasser. Vid röjning enligt ”blädning” eftersträvades ett avtagande stamantal med ökande dimension. Beslut om avbruten omföring togs då skogen uppnått slutavverkningsmogen ålder (LSÅ, lägsta tillåtna slutavverkningsålder).