Kan skadade tallar återhämta sig?

Text: Elin Fries, Bitzer. Foto: Sverker Johansson, Bitzer

BETT-försöket, som startade 2012 för att studera viltbetets effekter på tallens tillväxt, har fått ny finansiering för att fortsätta sina studier fram till 2030. Försöket, som är det största i sitt slag i Sverige, kommer bland annat att ge svar hur betet påverkar tillväxten och den ekonomiska utvecklingen av tallskog i landet.

– Ett av de mest anmärkningsvärda resultaten hittills är att tall, trots betet, har haft en bättre höjdutveckling än gran. Det antyder att trädslagsbyte till gran är ett produktionsmässigt dåligt alternativ för att undvika betesskador, något som tidigare varit en vanlig strategi i södra Sverige, säger projektledaren och seniorforskaren Märtha Wallgren på Skogforsk.

– Genom att analysera skillnader mellan hägnade och ohägnade träd kan vi kartlägga tillväxtförluster som uppstår när träden betas, säger Märtha Wallgren, forskare vid Skogforsk. 

Men, poängterar hon, en stor andel av de ohägnade ytorna i BETT-försöket ligger fortfarande väl inom beteshöjd på cirka 2,5 meter, inte minst i norra Sverige.

Den nya finansieringen gör det möjligt för forskarna att inleda den andra fasen av studien, som sträcker sig fram till 2030. Forskarna hoppas nu kunna avgöra om de betade tallarna kan återhämta sig eller om de fastnar i en så kallad ”betesfälla”.

– Det innebär att träd som kontinuerligt betas, såsom unga tallar, hamnar i en situation där de inte kan växa tillräckligt för att undkomma betestrycketfrån älgen. Det är en slags biologisk återvändsgränd, där trädens naturliga tillväxtcykel bromsas upp. När de väl växer ur beteshöjden är frågan om träden kan återhämta sig genom kompensatorisk tillväxt eller om de förblir påverkade av betet över längre tid, säger Märtha Wallgren.