Stort angrepp av barkborre i granfröplantage

I september 2013 upptäcktes att cirka 75 procent av träden i granfröplantagen Rörby strax utanför Uppsala var angripna av jättebastborren, Dendroctonus micans. Angrepp kan leda till att träden dör i och med att larverna äter av innerbarken (basten) och på så vis kan ringbarka träden. Ungefär 15 procent av träden var så hårt angripna att de sannolikt dör (de redan döda träden var inte med i uppskattningen). Tidigare har man endast sett så här hårda angrepp i södra Sverige.

Jättebastborren är vår största barkborre och blir upp till 10 mm lång. Till skillnad från många andra barkborrar krävs ingen massatack utan honan gör de initiala angreppen på levande träd. Jättebastborren föredrar grova träd, och angreppen gynnas av varmt väder och stressade träd. Exempel på stress kan vara mekaniska skador, vilket det är gott om på de toppbeskurna träden i en fröplantage. Plantagen Rörby etablerades under mitten av 60-talet och är således en så kallad EttO-plantage. Den är alltså relativt gammal med grova träd, tjock bark, och som beskurits kraftigt, med andra ord passande för jättebastborren. Utförligare information om jättebastborrens biologi kan läsas i majnumret av Skogseko (Lindelöw & Rosenberg, 2014). 

Bekämpning

Vanliga åtgärder vid angrepp av jättebastborren i vanliga bestånd är att ta bort de angripna träden så att de inte står där som yngelkammare och fortlöpande genererar nya angrepp fram till dess att träden är döda. Ett förfaringssätt som inte är önskvärt i en fröplantage, förutsatt att inte angreppen är så hårda att träden i princip redan är ringbarkade och därmed döende. Åldern hos plantagen torde också ha betydelse för en eventuell gallring. Om plantagen ändå är inne i sitt slutskede, och där många träd redan är angripna finns det sannolikt ingen anledning att utföra någon åtgärd. I dagsläget vet vi inte om det nu funna angreppet är en isolerad företeelse, eller om vi kan vänta oss mer angrepp av den här arten i framtiden. Då arten gynnas av varmare väder finns risk för ökade angrepp med ett varmare klimat.

Nästa gång skulle angreppet kunna komma i en TvåO-plantage, som förväntas producera kott i 10-20 år till. I en sådan plantage är sannolikt viljan att plocka bort infekterade träd ännu mindre, särskilt om det inte bara rör sig om några enstaka träd. Om man inte skall plocka bort träd, krävs punktinsatser av annat slag på varje drabbat träd. När väl insekterna kommit in under ytterbarken är det troligen bara systemiska bekämpningsmedel som kan fungera, det vill säga sådana som kan tas upp och transporteras ut i trädens kärlsystem och på så vis nå de flesta delarna av trädet.

I USA och Kanada har man undersökt bl.a. systemiska insekticider för att begränsa skador av andra arter inom släktet Dendroctonus. Skogforsk har i tidigare försök minskat insektsskador på kottar med hjälp av injicerbara systemiska insekticider (Rosenberg m.fl. 2012). Preparatet injiceras då direkt in i trädstammen. För att undersöka om det är möjligt att reducera skadorna av jättebastborren gjordes hösten 2013 och våren 2014 injiceringar med två olika systemiska bekämpningsmedel. Försöket kommer att utvärderas under hösten 2014.

Bakgrund fröplantager

Fröplantager etableras för att producera frö till främst plantproduktion, resulterande i träd med högre tillväxt och bättre virkeskvalitet jämfört med användning av plantor från beståndsfrö. De äldsta granfröplantagerna som etablerades från mitten av 50-talet fram till början av 70-talet (första omgångens plantager, EttO) ger ca 10 % högre värdetillväxt, och andra omgångens plantager (TvåO) som etablerades från mitten av 80-talet fram till början av 2000-talet ger 12-15 % högre värdetillväxt jämfört med beståndsfrö. Från 2004 och framåt har tredje omgångens plantager (TreO) börjat anläggas, med ca 20-25 % bättre värdetillväxt. Då det tar ca 10-15 år från anläggning av en plantage till dess att träden börjar producera kottar, är det bara de först etablerade av dessa plantager som haft någon kottproduktion hittills.
Det är vanligt att kottar och frön i granfröplantager till stor del blir förstörda av både insekter och rostsvamp. Skogforsk undersöker olika metoder för att reducera också dessa skador.