Bättre framkomlighet med ”pinnebilen”

Större timmerfordon sparar bränsle och utsläpp för skogsbruket. Men nu visar det sig att även små timmerbilar har givna användningsområden som komplement. Skogforsk arbetar just nu intensivt tillsammans med skogsbruket och mopedbilstillverkare med utvecklandet av de så kallade microvirkesfordonen. De är något förenklat miniatyrer av konventionella timmerbilar, med en totallängd på 4,2 meter och bruttovikt på 610 kilo.
– Med dessa kommer vi kunna få ut virke även under tjällossningen. Det handlar inte om några större volymer men en pinne här och en pinne där. Många bäckar små, säger Victor Luhr, forskare och projektledare på Skogforsk.
Microvirkesfordonen – som internt kommit att kallas ”pinnebilar” – kommer också att användas på riktigt trånga skogsbilvägar och vid stadsnära avverkningar. Dessutom riskerar inte microfordonen i lika hög grad att fastna i trafikstockning då de bara är omkring 80 centimeter breda.
Viktgränsen på totalt 610 kilo kommer sig av att ”pinnebilen” klassas som mopedbil, det vill säga moped klass 1. Därmed är också motorn begränsad till 50 cm³ cylindervolym och högst 4 kW (5,4 hk) effekt. Mopedklassningen ger i gengäld fördelar när det gäller skatt och försäkring och möjliggör dessutom för yngre förare, från 15 år, att köra.
Ser ni inga nackdelar med de här små bilarna?
– Förarmiljön. Det är väldigt tufft för förarna att sitta i de här små hytterna hela dagarna. Det krävs att man är väldigt vig, säger Victor Luhr.
På sikt tror man dock att microvirkesfordonen blir förarlösa. Och genom att de kompletterar de större ETT- och ST-fordonen förutspås de konventionella 60-tons timmerbilarna så småningom bli överflödiga.
