”Fundera på skötseln vid hög risk för älgbete”

”Jag kommer att prata om hur skogsägare kan anpassa sitt skogsbruk för att minska de negativa effekterna av klövviltsbete på sin skog. Om man vet att riskerna för betesskador är höga, så är det smart att tänka över vilka val man har kopplat till olika åtgärder i skogsbruket och hur dessa kan påverka både de framtida skogliga värdena och viltbetet.”

Vad innebär det i praktiken, hur kan skogsägare tänka när det gäller detta?

”Det finns tyvärr inte någon universallösning för att nå lägre betesskador genom skogsskötsel, men principen för en tallföryngring vore att hålla en riktigt hög täthet av tallar som snabbt växer ur beteshöjden, samtidigt som man erbjuder viltet riklig tillgång på alternativa födoslag som lövvegetation och bärris. Naturligtvis råder det en del motsatsförhållanden i detta, så avvägningar behöver göras hela tiden. Senarelagd röjning är ett exempel på en sådan avvägning, när man väljer att hålla mer tallar och lövfoder i ungskogen längre, vilket minskar tillväxten hos de blivande huvudstammarna, men kan kompenseras till en del genom lägre nivåer av betesskador. I praktiken bör man också ha ett landskapsperspektiv eftersom viltet rör sig över ganska stora ytor. Foder i omgivande skog och mark kan lätta upp betestrycket i känsliga ungskogar.”

Frågan om skogsbruket och viltstammarnas storlek har ju sedan länge utgjort en konfliktyta mellan markägare och jägare. Hur ska man hitta rätt balans mellan skog och vilt, som du ser det?

”Det är en svår fråga som inte har sin lösning i viltekologin, vilket är mitt expertområde. Snarare ligger problematiken i att kulturella och sociala värden ställs mot ekonomiska värden och då blir det riktigt svårt. Egentligen tror jag på idén med älgförvaltningssystemet, alltså lokal förankring och att försöka komma överens, men det sliter också ut människor när det blir mycket konflikter. Man kan jämföra äpplen och päron i oändlighet utan att komma fram till ett svar som alla är nöjda med. Kanske behövs i stället tydligare politiska ställningstaganden kring vilken roll klövviltet ska ha i de gröna näringarna.

Du har under några år gjort jämförelser mellan olika länders älgtäthet. Vad kommer du fram till när det gäller Sverige?
”Sveriges älgstam har ju minskat avsevärt sedan toppåren under 1980-talet och en minskning kan också skönjas under de senaste åren, men Sverige är fortfarande i topp i den internationella jämförelsen. Skillnaderna är ju små mellan Sverige, Maine (i USA) och Litauen och ingen har exakta siffror över älgstammens storlek, så man kan nog nöja sig med att konstatera att vi sannolikt är bland de tre älgtätaste länderna (eller staterna) i världen.”

Vad beror det på att Sverige har en så tät älgstam?

”Jag skulle säga att det är en kombination av framför allt två faktorer: förutsättningar och förvaltning. Sverige har ett intensivt skogsbruk som genom trakthyggesbruk genererar stora arealer av öppen yta med hög foderproduktion. Därtill har vi över lag låga tätheter av stora rovdjur. I vissa områden råder hög konkurrens med andra klövvilt, men i merparten av landet är konkurrensen låg. Det finns alltså en stor foderresurs och lågt predationstryck som grund i Sverige, vilket skapar biologiska förutsättningar för en tät älgstam. Den andra faktorn är förvaltningen, alltså jakten som ju utgör den enskilt viktigaste regleringen av älgstammens storlek. Utan jakten skulle vi i det korta perspektivet få långt fler älgar än vi har idag, men på lång sikt är det också genom förvaltningen som möjligheten finns att dimensionera älgstammen till en lämplig nivå och hålla den där.”