Oscar Nilsson om vikten av markberedning

Varför är det viktigt att markbereda?

Plantorna växer bättre eftersom markberedning höjer marktemperaturen, ökar vatten- och näringstillgången, minskar snytbaggeskador och konkurrens från markvegetation, samt underlättar för plantörerna.

Vilka metoder finns att tillgå?
Det finns fyra huvudsakliga mekaniska markberedningsmetoder som används i Sverige: harvning, högläggning, fläckmarkberedning och inversmarkberedning. Harvning utförs med ett draget aggregat efter en skogsmaskin. De andra metoderna kan utföras antingen med draget aggregat efter skogsmaskin eller med grävmaskin.

När passar respektive metod bäst?
Det handlar mycket om att anpassa markberedningen efter de lokala förhållandena. Är det till exempel en blöt mark är högläggning bra för att få en högre planteringspunkt och minska risken att plantorna “drunknar”. De olika metoderna har även olika grad av markpåverkan. Harvning har störst markpåverkan och ger rätt utförd ett stort antal bra planteringspunkter. På marker där man av olika anledningar önskar sig mindre påverkan på marken lämpar sig de andra metoderna bättre.

Finns det något generellt råd gällande val av planteringspunkt?
Det finns inget gyllene recept på att en viss planteringspunkt alltid är bättre än en annan. Det viktiga är att anpassa planteringspunkten i både stort och smått, som till exempel efter regionala väderförhållanden, hur markberedningen utfördes och efter förutsättningarna i planteringspunktens närhet. Viktigt i samtliga planteringspunkter är att det finns ren mineraljord inom en radie på minst 10 centimeter från plantan.

Det pratas ofta om att det är bra att plantera i ”omvänd torva”. Är det bra och varför i så fall?
I teorin är det bra, om man når ner till mineraljorden under det dubbla humuslagret. I praktiken blir det sällan så och vi ser en högre dödlighet i just denna planteringspunkt på grund av torka, något som är särskilt aktuellt detta år.

Skador av snytbaggen uppges bli lägre på grund av markberedning. Vad beror det på?
Det beror på att snytbaggen har ”torgskräck”. Det gäller dock endast vid en väl utförd markberedning som ger en 10 centimeters radie av ren mineraljord, utan inblandning av organiskt material, runt plantan. Snytbaggen har då ingenstans att gömma sig och springer snabbt över sådana ytor.

Du har studerat skillnader i hur tall och gran reagerar beroende på i vilken typ av jord de planteras. Vad kom du fram till?
Tall klarar sig bra i ren mineraljord utan närhet till organiskt material. Granplantor ska inte planteras i mineraljord med långt avstånd till organiskt material.

Hur bör man ta hänsyn till denna kunskap när man planterar?

Det är viktigt att anpassa val av planteringspunkt och inte slaviskt följa ett förutbestämt recept, eftersom skillnaderna på ett hygge oftast är stort.

Tall planterad i ren mineraljord. Foto: Karin Hjelm

Läs mer om tall- och granplantors behov av mineraljord och organiskt material HÄR.