Efter en extremt varm och torr sommar kunde konstateras att tillväxtstörningarna i tallföryngringarna i östra Götaland hade ökat jämfört med vårens inventering. Dubbeltoppsfrekvensen låg på 17 % i genomsnitt i höstens inventering. Även knoppantal och frekvensen plantor med proleptiska skott var högre. Liksom i vårinventeringen hittades inget mönster när det gäller geografi eller markfuktighet.

Dubbeltoppskriteriet som var avsett att motsvara hög risk för virkesfel kan ha skjutit lite bredvid målet. Många knoppar och proleptiska skott kan ge upphov till buskiga plantor som ändå inte faller under dubbeltopp. En del knoppsamlingar med många knoppar såg närmast ut som flera knoppsamlingar så tätt ihop att de tolkas som en. Möjligen kan detta vara prolepsis ”utan skott”, alltså att skottet är så kort att det inte syns men en knoppsamling har bildats. Sammantaget leder det till en misstanke om att det är skeenden under sommaren/hösten som ligger bakom det buskiga växtsättet.

Arbetet med att ta reda på vad som hänt fortsätter och i planen ligger ett parcellförsök med borgödsling och fungicidbehandling. Vidare kommer uppföljning av planttillväxt och skottbildning att göras på några objekt. Där kommer plantorna att beskrivas noggrant med ca 2 veckors mellanrum under hela växtsäsongen. Dessutom planeras att ta prover från plantor med störningar och genom DNA-analys kontrollera om det finns någon svamp/virus i plantorna.

Inventeringarna visade att dubbeltoppsfrekvensen låg betydligt högre på Sveaskogs marker jämfört med Södras. Det är möjligt att olika förrättningsmän har gjort olika bedömningar. Till exempel kan flera korta och jämnhöga men spridda skott ha bedömts som ej dubbeltopp men plantan har ändå ett buskigt utseende. Å andra sidan kan bedömningen ha glidit åt andra hållet om buskigheten vägts in i kriteriet. En rimlig uppskattning av dubbeltoppsförekomsten på en genomsnittsföryngring ligger någonstans mitt emellan, det vill säga cirka tio procent. Det finns en betydande variation och föryngringar med mer än 30 procent störningar finns.

Under våren 2019 inventerades också nio föryngringar i västra Småland. Siffrorna skiljer sig inte särskilt mycket från resultaten i östra Småland. Tillväxtstörningar finns alltså i väster också. Hittills har inga mönster upptäckts och ingen orsak har ännu kunnat ringas in.

Experiment med bortillförsel och fungicidbehandling har genomförts och på några objekt har återkommande uppföljning av ett antal plantor gjorts under 2019 (se bilder ovan). Data är under bearbetning. Skottprover för DNA-analys och eventuell identifikation av svampskadegörare har samplats från plantor med olika tillväxtstörningar (och från normala).

Ett uppstartsmöte i fält planerades till 9 mars men det visade sig vara alldeles för optimistiskt. Vinterns ovilja att släppa taget gör att mötet nu är planerat till den 6 april. I väntan på att kunna bestämma hur plantorna ska bedömas/klassas har en del arbete lagts på teknisk utformning av inventeringsrutinen.

En styrgrupp har också bildats som stöd för projektet, i den ingår Göran Örlander, Södra, Kjell Gustavsson, Sveaskog och Jonas Bergqvist, Skogsstyrelsen.

Medlemmarna i referensgruppen besökte ett antal föryngringar i Högsby-trakten den 6 april för att fundera ut hur plantor ska klassas/bedömas vid inventering av praktiska föryngringar. Detta utmynnade i en instruktion för inventeringsarbetet.

Den 19 april gjorde en expertgrupp en exkursion i området runt Misterhult där det rapporterats om tillväxtstörningar. Olika typer av tillväxtstörningar kunde konstateras, flera jämnstora skott och inget tydligt toppskott, ibland korta skott i toppen med typiskt buskigt utseende, förekomst av proleptiska skott och många knoppar i översta knoppkransen. Viltbetning kunde konstateras i en del fall, men det fanns också exempel där plantan var oskadad av vilt men ändå hade tillväxtstörningar. Någon direkt orsak kunde inte identifieras.

Under maj månad har slumpmässigt valda föryngringar inventerats. Detta arbete är nu i sitt slutskede och analyserna påbörjas inom kort.