Skogsbränslen i Sverige
Förnyelsebara energikällor är idag mer efterfrågade än tidigare, och strävan är att minska andelen fossila bränslen i energisektorn. Detta har lett till att skogsbruket har fått en allt större roll som energiproducent.
2010 utgjorde bioenergin 129 TWh eller 21 procent av Sveriges totala energitillförsel, som totalt var 616 TWh. Om distributionsförluster mm frånräknas så utgjorde biobränslen 31 procent av den i Sverige använda energin, ca 411 TWh (Energimyndigheten, 2011, SVEBIO, 2012). Den huvudsakliga andelen biobränsle utgörs av bränslen med skogligt ursprung, mestadels i form av industriella biprodukter, t ex avlutar, bark och spån. Men en växande andel utgörs av primära skogsbränslen, d v s material som skördas som energiråvaror.
Primära skogsbränslen stod 2010 för ca 17 TWh. Av dessa kom 8,9 TWh från grot, 5,2 TWh från bränsleved och 2,6 TWh från klena stammar, vilka avverkats i klena bestånd, längs vägkanter o dyl. samt 0,6 TWh från slutavverkningsstubbar (Brunberg, 2011).
Den biologiska potentialen skogsbränsle uppskattas till ungefär dubbla denna mängd.
Teoretiskt sett kan man under ett träds livscykel ta tillvara skogsbränsle i form av trädrester (GROT), stubbar och klenträd. I Sverige tar vi endast tillvara grot i större skala.
Hur kan vi öka uttaget av skogsbränsle?
Vi kan och måste öka arealen för uttag av skogsbränsle, vilket kommer att öka transportavstånden och därmed kravet på ett effektivare tillvaratagande för att få ekonomi i hanteringen.
Idag tar man ut skogsbränslen på drygt 80% av hyggena i de södra och mellersta delarna av landet, i norr ligger andelen runt 70%. Relativt enkelt kan man effektivisera dagens uttag av skogsbränslen. Det viktigaste är att förbättra bränsleanpassningen, vilket skulle kunna öka uttaget med 5-10 TWh. Den anpassning som i dag görs är alldeles för dålig, på många hyggen skulle uttaget lätt kunna ökas med 50 %.
Klenträd uppskattas ha en bränslepotential på ca 10 TWh. Det finns i dag ett antal idéer på ett effektivare tillvaratagande av skogsbränsle i både gallring, ungskogsröjning samt röjning av kraftledningsgator och längs vägar.
En betydande bränslepotential, 5-10 TWh, finns i stubbved och intresset för att bryta stubbar har ökat i Sverige. Stubbar och rötter innehåller 20–30 % av trädets totala biomassa. Dessutom är bränslevärdet i stubbved oftast betydligt högre än i grot.
Uttag, sönderdelning och transport
Uttag av grot görs med flissystem eller med buntsystem. Skotning av grot, är i dag den klart vanligaste metoden. Skotningen sker till välta vid vägkant där så är möjligt, i annat fall till ett upplägg på hygget. Groten kan även flisas på hygget men det ger oftast dålig ekonomi. En mängd studier har visat på kostnadsfördelar med buntning direkt på hygget, men körs än så länge endast på försöksnivå i Sverige.
Sönderdelningen kan ske på olika ställen i kedjan, i skogen från välta vid väg eller på tillfälligt avlägg, på fasta terminaler eller vid industri eller värmeverk. Transporten kan ske på olika sätt ofta beroende på transportavstånd, volymer och avnämare.
Den vanligaste metoden för sönderdelning är att flisa från utskotad välta och tömma flisen i container eller i stack på marken varefter flisen hämtas av ett flisfordon. Huggbilar som själva hugger groten och sprutar den i det egna fordonet för transport är ett mycket självständigt system men lämpar sig inte för långa transportavstånd. Rundvirkesfordon klädda med plåt både i botten och på sidorna kan användas för att transportera grotbuntar.
Effektivisering i alla led
För att göra de potentiella volymerna ekonomiskt tillgängliga och alltså klara en ökad tillförsel av skogsbränsle räcker teknik och metod inte ända fram – effektivisering och utveckling av alla de komponenter och system som bygger en marknad; teknik, metod, organisation och affär är nödvändig.