Delrapport om om visualisering av basvägar
Rapporten beskriver:
1. Hur vi i Sverige kan ta fram förslag på basvägar, Bestway-metoden.
2. En alternativ metod till att ta fram basvägar i förväg från Finland, Ajourakone.
3. Analyser av skogsmaskindata för att bedöma bärförmåga i basvägarna.
4. Analyser av körvägarna i efterhand med en laserskanner monterad på en skogsmaskin.
Beslutsstödet Bestway, som har beskrivits av Skogforsk tidigare, inkluderar både markfuktighetskarta och virkesvolymskattningar när förslag på basvägar tas fram, medan den finska metoden (Ajourakone) enbart bygger på markmodellen.
Tester av Ajourakone visade att applikationen var användbar på lite större trakter med variationer i höjdmodellen. Då medelstorleken på avverkningarna i Finland är 1,5 hektar bedömdes behovet vara begränsat, men när möjligheterna finns att öka antalet avlägg blir applikationen mer intressant. Den fortsatta utvecklingen inkluderar att ta med virkesvolymsskattningar i analysen.
En spännande utveckling är att använda skogsmaskindata för att bedöma jordens bärighetsförmåga. Det bygger på att mäta kraften som skogsmaskinen behöver för att ta sig framåt. Att åka på en ordentligt grusad och platt skogsbilväg kräver till exempel mindre kraft än att åka på en mjuk torvmark. Tester visar på goda möjligheter att använda dessa data (Canbus-data) för att bedöma rullmotstånd i olika marktyper. Detta skulle kunna användas för återkoppling till maskinförare, som då kan se vilken kraft som krävs för framdrivningen och vilken markpåverkan det medför.
För att i efterhand kunna kvalitetssäkra vilken spårbildning som drivningen medfört har man i Finland testat att montera en laserskanner på skotarens bakparti. Den mäter spårdjup efter att skogsmaskinen passerat och ger en återkoppling till maskinföraren. Resultaten visar att det ofta går bra att mäta, men att det blir svårare om det ligger grenar och toppar i spåren eller om är vatten eller snö i spåren.
