Provmätning

Under tre år ska vi utveckla och förbättra fukthaltsmätningsteknik för flisbil och rundvirkestransport. Två prototyper av mätutrustningen för lastbil har utvecklats i tidigare projekt: generation 1 (Gen1) och generation 2 (Gen2). Bland annat har utvecklingen handlat om att hitta rätt frekvens och att förbättra känsligheten. Inom projektet ska tredje generationens mätare (Gen3) utvecklas, där mätsystemet kommer att ha två mätare så att fler travar kan mätas simultant. Gemensamt för alla är att de är baserade på ultra-bredbandiga mikrovågsantenner.

Mätningarna vid industri

Strax innan sommaren gjordes ett försök med fukthaltsmätning på rundvirkestransport, med Gen2-mätaren. Tre lastbilar med tre travar vardera mättes, alltså totalt nio travar. Den första lastbilen var barrmassaved från slutavverkning, den andra lastbilen bränsleved (en blandning av torra barkborregranar och stora rötgranar), och den tredje lastbilen barrmassaved från gallring. Först mättes varje trave med mikrovågsmätaren då lastbilen stod vid vågplattan. Som referensvärde på fukthalt kapades sedan trissor med motorsåg från stockar som stack ut lämplig längd från traven. Från varje stockände kapades två trissor, ca 20 cm in i stocken om det gick, men ibland 10 cm in. Dessa vägdes, torkades och vägdes igen för att bestämma torrhalten.

Referensfukthalten på barrmassaveden från slutavverkning var 49–60 % (medel 54,9 %), för bränsleveden 19–48 % (medel 24,0 %) och barrmassaveden från gallring 42–61 % (medel 53,9 %). Referensproverna från bränsleveden hade högst spridning i fukthalt, vilket inte är förvånande eftersom traven bestod av en blandning av torrt barkborrevirke och fuktig rötgran. Sannolikt är värdet som ges av mätaren mer representativt för traven än medelvärdet av referensprovstockarna.

Med hjälp av mätningarna anpassades en modell som sedan gav fukthalten, vilket visas i figuren nedan. Standardavvikelsen i överenstämmelsen mellan modell och referensmätningar var 5,3 procentenheter.

Figur 1. Referensmätt (röd) vs. mikrovågsmätt (blå) fukthalt. Provnummer 1–3=barrmassaved från slutavverkning, 4–6=bränsleved och 7–9=barrmassaved från gallring.

Ett litet försök gjorde också för att se hur långt in på stockändarna som trissor behöver kapas för att inte den uppmätta fukthalten ska påverkas av att stocken torkar mer i ändarna än i mitten. Slutsatsen var att det är bra att kapa trissor minst 25 cm in i stocken. Det gör referensprovtagningen lite mer utmanande, då det kan kräva att stockarna lastas av, kapas och sedan lastas på igen.

Labbmätningarna

För både mätningarna vid labb och industri gäller att det är bra att mäta vid så många olika fukthalter som möjligt, från mycket fuktigt virke till snustorrt. Det är lättast att åstadkomma genom kontrollerad torkning av virket. Radarbolaget har tagit fram en labb-uppställning i form av en torkningslåda, som består av en stor våg med en låda med öppningar för fläktar på kortsidorna och mätarna (mikrovågsantennerna) på långsidorna. Stockarna staplas inuti lådan. Medan stockarna torkas av fläktarna så vägs de, vilket gör att fukthalten kan bestämmas kontinuerligt. De första labbmätningarna av massaved tyder på att torkningsprincipen fungerar men att värmen från fläktarna påverkar mätningen mer än väntat, samt att det kan vara en fördel att stapla stockarna så att luftfickorna mellan dem minimeras. Med andra ord kommer metodutvecklingen att fortsätta, bland annat genom att stapla stockarna asymmetriskt och genom att växelvis stänga av värmefläktarna.

Nästa steg

Nästa steg är att installera Gen3-mätaren, vilket kommer ske i slutet av 2022. Torkningslådan kommer också att förbättra, och en modell för att räkna om mätresultaten från lådans 60 cm breda trave till travar med vilken bredd som helst kommer att tas fram. När det gäller flis kommer bland annat mätningar på blandningar av ofrusen och frusen flis att göras.

Vi tackar Energimyndigheten och projektkonsortiet (Gävle Energi, StoraEnso, Sveaskog, Högskolan i Gävle) för finansieringen och engagemanget i projektet.