Tidig utvärdering av fyra sydsvenska försök med olika lärkarter av olika genetiskt ursprung

Generellt sett var tillväxten mycket god i samtliga försök. Den årliga höjdmedeltillväxten beräknat över alla sorter var 6–9 dm per år. De sibiriska sorterna tenderade ha sämst tillväxt och de skiljde sig inte i rakhet eller grenighet från hybridlärk eller europeisk lärk.

Hybridlärk från fröplantagen Maglehem växte bättre, hade bättre grenighetsegenskaper, men var inte lika rak som de från fröplantagen Holbaek. Instabilitetsproblem och hög andel baskrökar uppmärksammades i samtliga försök.

Vid plantering av lärk i södra Sverige rekommenderas i första hand hybridlärk. Japansk lärk kan vara ett alternativ på milda lokaler där risken för höstfrost är liten. Anledningen till att ren europeisk lärk inte bör användas är dess känslighet för lärkkräfta. Resultaten indikerar att det förutom Maglehem och Holbaek finns ett flertal andra nordeuropeiska hybridlärkfröplantager som är tänkbara att användas, åtminstone i allra sydligaste Sverige.