Är det lönsamt att täcka groten?

Undersökningen omfattar 12 vältor bestående av grot som hyggestorkats samt 9 vältor som skotats samman av nyavverkad grot. Behandlingarna var 0, 3,1, 4 och 6 m bred papp. Dessutom undersöktes vältornas hopsjunkning och mängden spill och materialförluster uppskattades. En ekonomisk analys genomfördes, som tar hänsyn till såväl kostnader som intäkter för de alternativa behandlingarna.

En spånsamlarsåg testades för bestämning av grotens utgångsfukthalt. Det visade sig vara svårt att få tillförlitliga resultat med denna metod och den var arbetsmiljömässigt olämplig.

Jämfört med otäckta vältor var pappens effekt på torrhalt +2, +4 och +9 % för 3,1, 4 respektive 6 m bred täckpapp, vilket är lägre än vad som redovisats i tidigare studier. Troligen beror detta på att grotvältor numera byggs bredare, vilket gör att täckningsgraden i tidigare försök varit bättre för 3-4 m papp. Vältorna sjönk samman under lagring. Höjden minskade med 12 procent för välttorkad grot och med 14 procent för den hyggestorkade. Med målet om 4,5 m höga vältor vid flisning bör vältorna vara ca 5 m höga då de byggs. Mängden material som lämnats kvar på vältplatsen efter flisning var blygsam. För välttorkad grot lämnades 3 kg och för hyggestorkad grot 4 kg torrsubstans/ m2 vältyta, vilket motsvarade 0,6 respektive 1,3 procent av vältornas totala material. Andel och mängd spill påverkas av vältans höjd och av underlagets beskaffenhet.

Täckning har god effekt för att bevara den torrhalt som uppnåtts under sommarlagring. Även vid måttlig täckningsgrad, där 5–7 m breda vältor täcks med papp som är 3–4 m bred, förbättras totalekonomi och bränslekvalitet, men täckning med 6 m bred papp fördubblade effekten på torrhalten och gav även dubbelt så högt ekonomiskt utfall, (8 848 kr/100 m välta) som täckning med 4 m papp (4 164 kr).

Läs hela Arbetsrapporten nedan