Förtolkning av vägens tillgänglighetsklass

Det enskilda vägnätet i Götaland har brister i framkomlighet och tillgänglighet, vilket orsakar ökade kostnader för transport, lagring och kvalitetsnedsättningar i form av leveransstörningar för alla skogliga aktörer. Dock är dessa brister svåra att överskåda eftersom informationen om det enskilda vägnätet i Götaland är långt ifrån heltäckande. Exempelvis saknade 55 procent av vägarna framkomlighetsklassning och drygt 68 procent tillgänglighetsklassning år 2018 i den nationella vägdatabasen (NVDB). I en analys utförd av Skogforsk 2018 bedömdes kostnaderna som uppstår på grund av bristande information om vägnätet i Götaland årligen uppgå till drygt 27 miljoner kronor, eller drygt en krona per avverkad kubikmeter.

Skogsbruket i Götaland är överens om att informationen i NVDB behöver förbättras, och en heltäckande inventering utförs. Idag är gängse metod att besöka vägarna i fält och manuellt samla in data om vägarnas skick via inventering, alternativt inrapportering från transportörer. Sedan dessa metoder togs fram har tekniken utvecklats. Den spatiala upplösningen i ortofoton har ökat, Sverige har laserskannats en gång och en andra gång pågår, samt sensorer som kan placeras på fordon har utvecklats och blivit billigare.

Projektets mål

• Utifrån laserdata, jordartskartor och markfuktighetskartor utveckla en tillgänglighetsklassning som kan användas som stöd i fält.
• Utse och mäta teststräckor som sedan kan användas för att utvärdera olika metoder och tekniker för att klassa vägar.

Utförande

Totalt valdes sju teststräckor ut, så att det fanns delsträckor på de vanligaste jordarterna samt delsträckor med olika fuktighet inom samma jordart. Studieområdet låg på fastigheten Remningstorp, öster om Skara i Västergötland.

Teststräckorna beskrevs genom mätningar i fält. Vägarnas geometri beskrevs genom laserskanning från bil. E-modulen, som beskriver vägens bärighet, bestämdes genom fallviktsmätning. Dock är bärigheten inte helt överförbar till vägens tillgänglighet. Överbyggnadens tjocklek mättes i provgropar för att bedöma tillgängligheten enligt Skogsstyrelsens anvisningar för klassning av skogsbilvägar. Genom att analysera korrelationen mellan överbyggnadstjocklek, elasticitetsmodul, jordart och fuktighet kunde vägens tillgänglighet för virkesfordon under olika årstider bedömas.

Slutsatser

Slutsatserna från studien är att det går att göra en rimlig bedömning av terrassens hållfasthet med hjälp av jordart, fuktighetsklass och årstid (årstidsvariation av fuktighet). Fyllnadsmassor i terrassen är svårbedömda i de fall de transporterats från en annan lokal och inte utgörs av lokalt material, det vill säga av jordarten i jordartskartan. För att skatta vägens hållfasthet måste grustjockleken läggas till terrassens hållfasthet. För att kunna hålla hög kvalitet på skattningen av vägens E-modul utifrån jordart och fukthalt är den digitala jordartskartans kvalitet helt avgörande.

Terrasshöjden kan uppskattas med laserskanning från bil, men i den här studien var sambandet mellan tillgänglighet och terrasshöjd inte möjligt att studera på grund av samvariationer med andra faktorer.

Att göra framåt

En vidare utveckling vore att studera terrasshöjdens betydelse för terrassens hållfasthet och dränering av både vägkroppen och vägytan, samt hur överbyggnaden påverkar vägens hållfasthet.